TEMA Att försöka

Den lilla munnen såg ut som ett rött russin när Karolin fuktade den lilla trådänden för att sedan sakta sticka den genom det smala nålsögat.
Hon frågade mormor om hjälp, men hon skrattade bara och pekade på sin gråstarriga ögon. ”Med dem här? Nä du lilla vän, för min del är det slut med sådant där pyssel. Fråga morfar…hans ögon är lika skarpa som örnen trots att de varit med lika länge som mina. ”Du kan väl i alla fall försöka?” Karolin sträckte tråden och nålen till mormodern som slog ifrån sig. ”Nä lilla du det är ingen ide. Morfar är ute i vardagsrummet. Jag hör prasslet från tidningen.”

Karolin gick in till morfadern och kröp upp i hans knä. Han luktade piprök och något annat odefinierbart som ingav henne värme och kärlek. ”Morfar?” Hon sträckte ut nålen och tråden till honom över tidningen. ”Mm” Han satte pipan i mungipan och lade armarna runt Karolin. ”Kan du hjälpa mig med det här? Den vill inte gå in.” Morfadern tittade allvarligt på henne. ”Var det mormors förslag att du skulle fråga mig? Pratade hon om min örnblick?” Karolin nickade leende.

Han lade ned tidningen på trägolvet och slog lätt med fingret mot hennes näsa. ”Kan du bevara en hemlighet?” Karolin nickade med hela överkroppen. ”Jag ser lika illa som henne, men vill inte förstöra hennes vackra illusion. Vem vill inte liknas vid ett så vackert djur som en örn?” Morfadern tog tråden och nålen i handen, sedan smög de tillsammans bort till skrivbordet där han plockade fram en liten ögleformad silvrig mackapär. ”Skynda dig stumpan. In med tråden i den här så kan vi tillsammans dra den genom hålet.”

Efter gärningen smög de fnissande tillbaka till morfaderns fåtölj, och Karolin sprang glädjestrålande in till mormodern. ”Titta mormor, titta! Morfar fixade det.”