TEMA Försumma

Tea lade handen mot rutan och mötte Adrians blick. ”Jag kommer inte ut.” sade hon och tittade in mot sovrummet där föräldrarna låg. Adrian lade sin hand mot hennes och tittade medlidsamt på Tea. ”Är det illa?” Hon nickade sakta och kröp ihop lite. ”Inatt var det fest, så de är trötta.”

Adrian visste inte riktigt vad han skulle säga. Teas föräldrar var inte som andra, och grannarna hade flera gånger anmält dem till socialen utan framgång.

Varje gång de kom på besök var allt som vanligt, och ingen kunde ana vad som fanns under ytan. Den lilla dottern var förvisso väldigt mager, men alla barn var ju livliga och sprang av sig all mat de åt, så socialtanten bad om ursäkt och mumlade något om skvallertanter och dålig stämning i huset.

Adrian sprang iväg till lägenheten och hämtade några mackor som han pressade ned genom brevlådan med stort besvär. Tea åt glupskt upp dem, och drack något ur ett av glasen mamma lämnat på bordet. Det smakade lite surt, och luktade inte alltför gott.
Hon grimaserade och svalde det.

När hon somnat skyndade Adrian sig tillbaka hem, och ropade på sin mamma. ”Du måste hjälpa Tea mamma. Det är något fel.” Hon följde med snabba steg sonen till våningen under och såg den lilla flickans stirrande ögon.

När polisen bröt upp dörren var de tvungna att hålla för näsan. Stanken var obeskrivlig, och kvinnan som låg jämte mannen var fylld av vita maskar som försåg sig av hennes inälvor.
När de ruskat liv i honom berättade han att frun tagit sitt liv genom att blanda vin med tabletter, och att han tagit en sil för att glömma det som hänt.