Den lilla vita varelsen satte upp sin fot på mannens stela, vita kropp och slickade hans ansikte, men fick ingen respons. Gnällande krafsade hunden på sin husse, och gjorde allt för att väcka honom utan framgång.
Dagarna gick, och varje gång hunden hörde någon passera utanför lägenhetsdörren sprang den upp från den ruttnande kroppen och krafsade på dörren för att sedan snabbt återvända. Dess kropp var mager, och det luktade urin och bajs där den gjort ifrån sig vid dörren.
När en vecka passerat spred sig stanken från liket och avföringen ut genom smala springor, och polisen bröt upp dörren för att hitta Gregor Andersson. Ovanpå honom låg hunden flämtande av matbrist. Toaletten hade fått agera vattenskål, och gjort så att den lilla varelsen överlevt.
När polismännen kom in genom dörren ställde han sig på vacklande, darriga ben och morrade ilsket.
En kvinnlig polis tog på sig handskar och lyfte upp hunden i famnen för att ta med den ut.
Grannarna stod vid porten med tårar i ögonen och tittade på den lille lojale tjänaren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
Tills döden skiljer oss åt...
SvaraRaderaSom sagt, hundar är lojala in i döden.
SvaraRaderaLille, fine vovven. Jag blev alldeles ledsen av att läsa.
SvaraRadera