Klockan hade inte ens passerat sex förrän äldsta grabben störtar in i vårt sovrum och högljutt hojtar att han minsann vill spela Nintendo.
Jag säger nej och påtalar lugnt att lillasyster sover, och inte skall väckas.
Razmus trampar ut med hårda arga steg, och skriker högt av ilska.
Lilleman kommer smygande och glider nästan obemärkt ned under samma täcke som mig, sedan lutar han upp huvudet och mumlar. "Jag älskar dig ja mamma." Vi somnar och allt är frid i en sisådär tio minuter...sedan kommer Razmus instampande igen. "Nu då?"
Suckande förklarar jag om igen att lillasyster sover, och skall så förbli.
Det är bara att inse fakta...så jag kliver upp och skriver svar på några mejl.
Inatt blev det alldeles för sent. Klockan var närmare tre innan jag lade mig.
Orsaken till det var att jag gjorde iordning mitt CV eftersom jag på tisdag blir arbetslös.
Ironiskt nog söker fängelset här i Botkyrka personal, och det är det som är med i min bok. Nåväl, en ansökan är inskickad.
Gårdagen tillbringade jag med att jaga barn och kratta fint i hundgård och trädgård. Det är så underbart att våren kommit. Det riktigt kvillrar i tårna av skuttbehov.
Sommarkläderna börjar komma på plats i garderoberna, och barnen har provat så att de passar.
Svärmor gav i år barnen påskpresenter(kläder)istället för påskägg eftersom Razmus är sockerberoende, och inte får äta godis. Bra initiativ, och barnen blev bara yttepyttelite ledsen för de uteblivna påskäggen.
Solen strålar utanför fönstret och lockar till utgång, men idag har jag lovat mig själv att skriva. Om barnen samarbetar vill säga. Det är liksom det som är problemet emellanåt. Jag vill skriva, men kan inte när de hela tiden åker ihop om småsaker.
Boken VARGBRÖDER nummer två har kommit, och jag läser varje kväll för småttingarna. Rekommenderar den varmt till alla åldrar.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.