TEMA Behålla något

Som vanligt stod dörren till tant Ellys dörr på vid gavel när morgonen randades och invånarna i den lilla byn vaknade sakta till liv till en helt vanlig dag trodde de.

När barnen passerade huset vinkade de glatt åt personen som satt vid köksbordet, men fick inte det vanliga gensvaret av en smal hand, och samtalet resten av vägen till skolan handlade till stor del om det.

När postgubben lade ned ett stort brunt kuvert i brevlådan försökte han kika in från vägen, men såg ingen liten, skumögd tant som kom gående med långsamma, haltande steg. Inget välkänt, vänligt ansikte tittade ut genom fönstret och frågade om han ville ha sig en kaffetår.

Grannen Pelle gick ut till postlådan och hämtade sin och Ellys tidning. Han kastade in tidningen genom dörren som vanligt, men inget kraxande ”Tack kära du.” hördes genom öppningen. Fundersamt vaggade han in i sitt hus och glömde strax saken.

När kvällen kom och dörren fortfarande stod och slog i vinden kom skolbarnen i flygande fläng med väskorna dunkande mot höfter och ryggar. Ljudnivån var hög, och snabba fötter med hemlängtan mer sprang än gick.

Utanför tant Ellys staket stannade de och stod hoppfullt kvar, men insåg efter en stund att den vanliga, härliga doften av nybakta, mjuka bullar inte fanns och gick efter några minuter vidare hemåt.

Nästa dag var dörren stängd, folket i byn var fyllda av frågor. Alla samtal handlade uteslutande om det lilla huset.

Postgubben hade ett stort paket att överlämna och knackade på den röda dörren som egentligen skulle ha behövt ommålning. När han stod där och väntade hummande med fingrarnas yttersta spets nervöst tappande i verandans räcke såg postgubben att husets gula färg flagnat på flera ställen, och att stuprännorna delvis trillat ned.

Barnaskaran kom gående och stannade nyfiket utanför på vägen. Ingen hand som sköt undan gardinen syntes i fönstret, och ingen öppnade. Bara skuggan av någon som satt vid köksbordet underligt hopkurad.

Gubben tryckte ned handtaget och insåg förvånat att det var öppet. Han klev in och ropade samtidigt gummans namn. ”Fru Larsson! Hallå!” En unken doft slog emot hans näsborrar, och han satte handen över näsan med en äcklad min.

Postgubben tryckte på strömbrytaren och tog ytterligare ett steg in. Höga travar av lästa tidningar fyllde det ena rummet efter det andra. Smala gångar hade gjorts för att kunna passera. På väggarna satt stora broderade dukar och tidningsartiklar om ett barn som dött i en bilolycka.

När han trängt sig in till köket som var fyllt av gröna, stora spyflugor hittade han Elly sittande på en stol med huvudet liggande på bordet. En halväten macka låg bredvid och hon höll fortfarande fingret instucket i klykan på en kaffekopp.

Postgubben insåg direkt att hon var död och kallade på polisen som tog reda på liket.