Med den smala ledstången som stöd, och en fladdrande lykta i handen smög Erdalia nedför trasiga trappsteg, rädd att bli sedd av någon av de andra i nunneorden. Hon kunde känna blodet rinna mellan benen och lyste med lyktan där hon gått, men såg inga spår efter sin gärning.
Det lilla barnet gnydde i hennes famn, och letade girigt efter hennes bröst, drog med små händer i de vita sjoken som dolde det ovetande om vad som väntade.
När Erdalia kommit ned till jordgången lyfte hon upp lyktan för att rekognosera den välvda stengången som gick mellan munkarnas och nunnornas hus. Åh om hon ändå inte hade fallit till föga för Tomas lockelse den där kvällen. Då skulle det som nu skedde aldrig behövt hända.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Vet inte om jag vill veta vad hon tänker göra. Tror faktiskt gud skulle förlåta henne.
SvaraRaderaSpännande öppning!
SvaraRaderasom en blixt från klar himmel, bra inledning
SvaraRaderaJa spännande öppning, din fantasi slår det mesta i skräck och morbiditet.
SvaraRaderaGlad Påsk