Det lilla barnet gnydde i hennes famn, och letade girigt efter hennes bröst, drog med små händer i de vita sjoken som dolde det ovetande om vad som väntade.
När Erdalia kommit ned till jordgången lyfte hon upp lyktan för att rekognosera den välvda stengången som gick mellan munkarnas och nunnornas hus. Åh om hon ändå inte hade fallit till föga för Tomas lockelse den där kvällen. Då skulle det som nu skedde aldrig behövt hända.
Vet inte om jag vill veta vad hon tänker göra. Tror faktiskt gud skulle förlåta henne.
SvaraRaderaSpännande öppning!
SvaraRaderasom en blixt från klar himmel, bra inledning
SvaraRaderaJa spännande öppning, din fantasi slår det mesta i skräck och morbiditet.
SvaraRaderaGlad Påsk