Ett eget litet krypin där jag var jag och bara jag.
Önskan är kort men intensiv, en sekund här, en sekund där.
Tystnaden lockar mig att låta hjärnan ta över, och kroppens önskningar blir sekundära.
Handen följer minsta motståndets lag och sveper över ett vitt ark på måfå letandes en början och ett slut.
Fint tänkt, fint skrivet.
SvaraRadera