TEMA Nyckel

Månaden efter att gamla Eli dött åkte släktingarna till hans hus för att inventera det. I porten mötte de en tant som granskade sällskapet med kännarmin. ”Nu kommer gamarna” muttrade hon och fortsatte den omständiga vägen till pappersinlämningen.

Tom som var äldst av barnen öppnade dörren, och steg in, men backade snabbt när en vidrig stank kändes i hallen. Han mer anade än såg något som hängde på väggen innanför, och kastade sig snabbt in för att tända lyset.

Katja sköt honom nyfiket åt sidan, och skrek högt när hon såg djurkroppen. Den långa nakna svansen och de rundade små öronen rörde sig snabbt fram och tillbaka. Råttan var borta innan de andra hunnit se den.
”Det var en stor äcklig råtta här.” sade Katja och pekade på väggen. De andra skrattade.

Släktingarna steg in i hallen med fingrarna hårt tryckta över näsan, och Kalle nästan sprang in i vardagsrummet för att ställa fönstren på vid gavel. ”Sådär, nu blev det bättre. Vem börjar?” Han tittade runt på ringen av människor och slogs av hur olika de var. Tom var stor och kraftig, Katja liten och späd, tvillingarna Pontus och Emma var alltid fyllda av energi, och gjorde honom nervös när de aldrig kunde stå still, Kathleen var hans älskade syster som bytt både namn och land på kort tid. Hennes nuvarande liv var en gåta för honom, och han gillade det inte alls.

”Var Eli rik mamma?” sade lilla Kerstin som var det sötaste barn Kalle någonsin sett. De mörka lockarna ramade in ett hjärtformat ansikte med ett par blå ögon som skimrade av glädje och bus. Mamma Sandra var minst lika söt, men på ett vuxet vis. Kalle noterade att hon var rödögd, och undrade för sig själv om ryktet som for runt i byn stämde. Sålde hon sin kropp på nätet? Antalet bilar på deras gårdsplan, och alla tillbyggnader på huset fick honom att anta att det stämde. Kanske till och med han skulle få chansen att beträda hennes vackra seniga kropp? De var ju knappt släkt.

Sandra böjde sig ned till Kerstin och smekte hennes kind. ”Nej gumman, han var nog ganska vanlig. Som vår familj ungefär.”

Tvillingarna kunde som vanligt inte stå stilla och for iväg. Trampet av deras fötter ekade, och Kerstin nästan hoppade av förväntan. ”Snälla mamma, kan jag inte få leka med dem?” Sandra nickade och skrattade. ”Var försiktig bara, det kan finnas prydnadssaker som ramlar i golvet om ni busar för mycket.”

Katja gick in i köket och återvände snabbt till vardagsrummet. ”Det ligger mögel på disken därinne.” Hon pekade på Kalle. ”Ni grabbar får sanera här innan vi gör något mer. Det är hälsofarligt att vistas härinne.” Katja lämnade lägenheten och gick ut till sin bil.
”Skall vi kasta porslinet, eller diska upp det? ” Kalle hämtade en svart säck och lade försiktigt ned tallrik efter tallrik som var fylld av gröngrått mögel. Ett och annat glas gick samma väg, och det dröjde inte länge innan diskbänken faktiskt såg hyfsat städad ut.

Kerstin gick in i Elis sovrum, och missade med bara några sekunder en naken svans som slank in under sängen. Täcket låg i en hög i sängfötterna, och konturen av Elis kropp syntes på det en gång vita lakanet. ”Hade han ingen hemtjänst?” muttrade Pontus som fladdrade in i sällskap av systern. ”Det här är ju äckligt.”
Kerstin drog ur alla sängkläder, och lade dem på golvet. ”Kan vi elda på gården?!” Skrek hon ut till de andra. ”Är det någon som vet det?!” Sandra tittade in och rös till när hon såg hur smutsigt det var. ”Jag springer ned till vaktmästaren och frågar.” sade hon och rusade iväg.

Några sekunder senare kom Sandra tillbaka och nickade ivrigt. ”Vi har startat upp en brasa därnere. Någon måste kolla den när vaktmästaren åker iväg på uppdrag. Jag kan stanna kvar när vi är klara här. Är det någon annan som vill hjälpa mig?”
Kalle hojtade till och vinkade med handen. ”Jag stannar.”

Det mesta i den lilla lägenheten var trasigt och slitet, så det bars ut till brasan som brann på baksidan av huset, en bit ut på ängen. Fladdrande lågor slickade i sig ett helt liv av saker och snart fanns bara ekot och doften kvar.

Vaktmästaren återvände innan det blev mörkt och fick nyckeln till gamla Elis lägenhet av Sandra och Kalle som för första gången pratat ordentligt med varandra. Hon hade gråtande berättat om missfallet och slitet med att få ekonomin att gå ihop när de byggde till, men också glädjen över att vara gravid igen och dotterns längtan efter det egna rummet som sakta men säkert växte fram.

De kramades en lång stund på parkeringsplatsen innan de skiljdes åt.