TEMA Sötma

Smällen ekade över djungeln, och när lågorna kastade sig över träden hukade dess invånare både skrämt och nyfiket.
Några apor var först på plats och plockade åt sig av den söta frukten som kastats ut ur bilen. Kvinnan som låg i en konstig onaturlig ställning tittade med oseende ögon på de hoppande djuren som slogs vilt om fynden. Ett tjockt guldarmband hängde på handleden som var skrapad in till benet, och säkert bruten på flera ställen. Hannen som frejdigt gick fram och tog det snurrade skatten högt över huvudet efteråt och skrattade på apors vis.

I skogsbrynet syntes en svart väldig skugga som makligt lade sig till ro och studerade bilen som mest liknade ett tillknycklat vrak på soptippen. En bra bit in i djungeln syntes ett avslitet mansben, och en halv kropp. Explosionen hade skickat det mesta som fanns i bilen flera meter upp i luften, och en svag rökslinga skrämde iväg många av de minsta aporna.

Den väldiga skuggan slickade långsamt tassarna en efter en. Bakom honom dök honan upp, och fräste åt honom att resa sig upp. När han inte gjorde som hon sade kom en tass med utfällda klor snabbt mot hans becksvarta nos. Morrande ställde hannen sig upp, svängde med svansen och bad henne att sansa sig.

Ett stort vårtsvin bökade i jorden några meter bort, och paret lade sig platt mot marken, lyssnande och spejande. Ett högt konstig ljud fick dem att tappa koncentrationen och vårtsvinet sprang iväg.
”Uä, uä!” Apornas tjattrande tystnade, och en av de största hannarna banade sig väg genom gruppen som satt på marken och åt frukt. ”Uä! Uä!” Det märkliga ljudet ekade över de förvånade och lite skrämda djuren.

Skuggorna klev ut på skogsvägen, och aporna rusade upp i säkerhet i träden. Försiktigt gick honan fram mot ett litet tygstycke som låg några meter framför vraket. ”Uä! Uä!” Två ljusa fäktande armar syntes, och lite ljusa hårtestar. Hannen puttade sin maka åt sidan och gick med tveksamma, men ändå bestämda steg fram mot byltet.
Det lilla barnet var inte mer än några veckor, och fortfarande var ögonen nästan blinda. Ljuset från solen gjorde inte saken bättre, och hon hade ledsnat på att vänta på sin mammas bröst.

Hannen slog till barnet med tassen, och hon rullade iväg. Gråten steg i styrka, och man kunde ana rädsla i den. Snabbt var honan framme för att stoppa hans lek, och satte nosen mot vita händer. Barnet tog tag i morrhåren, och drog så hårt hon orkade. Aporna närmade sig försiktigt på båda sidor, och ville vara med. Leksaker som lät var roligare än att kasta frukt eller nötter på varandra.

Morrande visade hannen en rad med sylvassa tänder samtidigt som han slog ut med tassen som bar ett antal skarpa klor som dödat många byten. De två skuggorna tittade på varandra en stund innan de med tänderna till hjälp gemensamt bar iväg barnet.