Herr Sorg gästar husen i vår bygd

Idag fick jag veta att vår älskade dagmamma Monica dött imorse klockan tio.
Nu vajar flaggan på halv stång på Olberga där hon jobbade innan sjukdomen bröt sig in i hennes liv igen.

Hon var en av de snällaste människor jag mött, och hade ett hjärta som ständigt var fyllt av värme och omsorg om våra små. Hos henne blev de behandlade med kärlek och respekt, och hennes förundran över barnens frågor och upptäckter i livet upphörde aldrig.
Alla våra barn har haft turen att få tillbringa dagarna i hennes vård, och det har varit ett stort privilegium att ha henne som dagmamma.

Att Monica sedan ställde upp i tid och otid när jag hade en strulig graviditet gjorde att jag nästan änglaförklarade henne.
Tänk er själva att ha en dagmamma som tidigt, tidigt en morgon kommer hem till er för att ta hand om era småttingar, OCH era hundar. Som sagt det är många som gråter ikväll i Grödinge, stora som små.

En stilla undran jag får är att om nu Gud finns, varför nedkallar han sådan grym behandling på någon som är ett helgon? Jag skakar på huvudet åt religionen och ställer istället frågan till Ödet. Vilken mening finns det att i förtid ta bort en sådan genomgod människa som Monica? Ville han som bestämmer ha henne till sin högra hand?

Det positiva i det hela är att hon slipper lida mer. Cancerns fula ansikte som bara nuddat vid henne för några år sedan kom tillbaka och krävde allt den här gången.
Hon fick somna in där hon älskade att vara, med sina kära bredvid.

Vila i frid kära du, vi ses i Nangiala.