Det där lilla kräket som låg i min soppa var misstänkt likt en spyfluga.
Utan undantag hade jag blivit levererad gourmematen med tillhörande detaljer av en kvinna i trettiofemårsåldern med en byst av megamått. Hon var söt, men jag såg direkt att ansiktet var fyllt av botox och allehande konstigheter som skapade höga kindknotor, tjocka inbjudande läppar, och en haka som skulle gjort varje kvinna avundsjuk.
Jag insåg också snabbt att det bara var att glömma möjligheten till en date med henne, och drog upp axlarna i en hjälplös gest.
När jag klagade på soppan tittade hon på mig som något katten släpat in, och spottade i min mat. ”Nu har flugan fått sällskap” sedan gick hon iväg.
Jag reste mig, lade pengarna på bordet och gick ut genom dörren .
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Jag hade nog inte lagt några pengar på bordet :)
SvaraRaderaTvi. :)
SvaraRadera