För varje dag som gick kom vi närmare stupet, och med fruktan bävade vi för det som närmade sig i allt snabbare fart. Ett odjur levde i vår närhet, och det krävde allt eller inget.
30 maj 2011
TEMA Skenbart
I min vänkrets visste ingen om det som hände bakom den låsta dörren, och varken jag eller min syster sade heller något om det. I mammas rosland dolde vi nyckeln till sanningen om pappas skenbara lugn, och hoppades innerst inne att någon skulle hitta den och se klarare på situationen än de som omgav oss.
För varje dag som gick kom vi närmare stupet, och med fruktan bävade vi för det som närmade sig i allt snabbare fart. Ett odjur levde i vår närhet, och det krävde allt eller inget.
För varje dag som gick kom vi närmare stupet, och med fruktan bävade vi för det som närmade sig i allt snabbare fart. Ett odjur levde i vår närhet, och det krävde allt eller inget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skenbart lugn...snabbt anar man mörkret
SvaraRaderaSuggestiv.
SvaraRaderaNysnygg blogg.
Säger som Pia; Suggestivt.
SvaraRaderaFörtätat och bra.
SvaraRaderaJättebra och mycket kortare än jag är van vid att du skriver.
SvaraRaderaGillar det utelämnade. Aningen om ondska.
SvaraRaderaJa, ny utformning av bloggen :)!
Usch då! Obehagligt. Vet inte riktigt vad jag ska tro, men det är inte en trevlig pappa i varje fall.
SvaraRadera