Leende sträckte min lotusblomma sig över lillebror Adam för att klappa det timsgamla svarta lammet som bräkande stod vid sin mammas sida sökande efter spenen.
Den lilla krabaten puffade och buffade på mammans mage utan framgång, och gav upp efter en liten stund.
Mamman gick runt, runt i halmen och tittade på oss med bedjande ögon. Hennes bräkande fyllde det gamla stallet som på farfars tid varit fyllt av stampande nordsvenskar som väntade på hö.
Vi virade in lammet i en tygsäck, och bar in det köket där hundarnas filt fick agera underlag.
En gammal nappflaska plockades fram ur skåpet och fylldes med fingerljum välling som ratades av den lilla.
Teresa stoppade in sina fingrar i munnen på lammet, och till slut fick hon det att suga. Snabbt petade barnen med gemensamma krafter in nappflaskan och fick belöning i form av ett smaskande ljud och en ljudlig rap.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Fint.
SvaraRaderagulligt
SvaraRaderaMan känner lättnaden och lyckan efter rapen:)
SvaraRaderaVarmt och hjärtligt. Fint!
SvaraRadera