Vilken mardrömsstart vi haft på morgonen...
Razmus har övertagit min rethosta och knappt sovit någonting inatt, och tidigt i morse kom han rusande för att skynda in på toaletten och spy.
"Jag har ont i huvudet mamma, jätteont..."säger han när jag går in efter honom för att hjälpa till. Jag förstår direkt att orsaken till huvudvärken är det ständiga snorandet, och det envisa nekandet till att snyta sig.
Jag tyllar ned Razzel i soffan, och Peter far iväg på jobbinspektion av ett tak. Idag skall han ut till Värmdö, och vill gärna ha sällskap, men...Ödet vill att vi skall stanna hemma, och tvingar oss att vara hemma genom att dela ut snuva, magsjuka och envist hostande i lagom portioner till oss alla.
En någorlunda tyst frukost intas medan det nästan är stormvindar utanför. Regnet öser ned, och jag undrar för mig själv om mina stackars nymålade bräder verkligen orkar stå emot allt vatten som de täcks med.
Zabine leker bokstavsleken med träklossarna, och lär Lilleman nya ord. Hon prövar på att köra lite playstation, men ledsnar efter bara några minuter.
Razmus skällhostar och mår allmänt skit innan Alvedonen verkar och värken upphör. Då inbillar sig lilla älsklingen att han är frisk, och försöker köra igång i hundranittio som han brukar.
Lugnande lägger jag sonen i soffan, och försöker få den lille att ta det lugnt, men framför allt snyta sig.
Vår kära granne och barnflicka Rita som ursprungligen kommer från Thailand skall åka dit för att resa runt en månad, och kommer ned för att säga hejdå. Zabine gråter och Hampuz som ständigt letar sig upp i hennes knä blir plötsligt blyg.
"Sverige gråter för att jag lämnar det." Säger Rita och syftar på det ständiga ovädret ute.
Jag kommer att sakna hennes nästan dagliga besök, och hjälpen hon ger mig som bollplank i mitt skrivande.
Hoppas att de trettio dagarna går fort, och förhoppningsvis har vårt hus då fått både nytt vackert svart plåttak och ny inglasad veranda.
Nu skall jag skriva, för när det regnar tycker jag att det är perfekt att kussla ned sig i en varm filt och med datorn i knäet förpassa mig till fantasilandet.
ha en underbar dag
Kram
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
Peppar, peppar är alla mina små hyggligt osnoriga just nu men denna vinter...jisses så sjuka de varit i omgångar som endast avlöst varann.
SvaraRaderaHoppas din Rita får en trevlig månad och att du inte behöver sakna henne alltför mycket.
Sen tycker jag nog att det är (visserligen väntat men ändå?) urtrist väder, bara blåst, regn och kyla.
Krya på er nu, kram.