Dagboksinlägg18 juni

Dagen har ägnats åt att måla bodens undertak, och ärligt talat vet jag inte hur det gått till, men av någon underlig anledning är jag gråmålad från topp till tå. Det stänker när jag målar ovanför mig och målarfärg letar sig ned längs penselskaftet till min hand.
Men lite lacknafta har gjort susen, och nu är jag någorlunda ren igen.

Peter har lagt ett nytt fint plåttak på boden, och Razmus har assisterat honom. Lilleman har skruttat omkring runt stegen där jag stod och lyckats få färg både här och där.

Vi har haft myskväll med smågnuttarna som somnat en efter en, och burits in i sitt rum. Peter ligger bredvid Razmus och de snarkar ikapp.
Nu skall jag skriva ett inlägg om filmmanusskapande till sajten 1av3.se
Denna gång handlar det om Special World, och under tiden jag skriver inlägget ser och hör jag min lärare Kurt när han har föredrag för oss. Alla lika intressanta, framförallt beroende på hans passionerade vilja att lära ut det han själv kan utan och innan.
Jag slötittar på teve medan jag skriver, och börjar redan glida över till mitt manus i tankarna. jag längtar tills synopsisen till filmen är klar så att jag kan börja med boken lite intensivare.

Magen spökar, men det beror nog på alla hostmediciner jag varit tvungen att hälla in mig för att få sova lite på natten. Hostandet har hållit mig vaken större delen av nätterna i snart tre veckors tid, men nu äntligen börjar det vända åt rätt håll. Min röst är fortfarande hes, och jag rosslar till emellanåt...men det är gudomligt att kunna sova utan en massa kuddar under huvudet.


Man skall inte ta hälsan för given, jag vet det, men det där är något som förträngs tills läget är akut, och huvudet är fullt av snor. Barn är sjuka typ jämt...i alla fall dagisbarn som förvaras i en skock på 24 stycken. Puh! Ja, jag vet att det står i läkarböcker att barnen får bra immunförsvar när de är sjuka ofta, men...hallå...inte är det väl ändå meningen att de skall vara det ungefär varannan vecka? Så ofta som de ligger i feber nuförtiden gjorde de aldrig när de gick hos dagmamman, och framförallt var inte jag så ofta sjuk.
Min läkare säger att jag lider av dåligt immunförsvar eftersom mitt blod krånglar. Blodvärdet ökar och sjunker med jämna mellanrum utan att de hittar någon förklaring. Sist jag gick igenom en utredning gav läkarna upp efter några månaders intensiva tester, och avvaktar för att se hur min kropp utvecklar sjukdomen. Känns underligt att bara vänta på något som jag inte vet vad det är, men det är bara att gilla läget.

Klockan närmar sig spöktimmen, och nu tänker jag stänga av internet för att bara skriva på mitt eget manus.
Ha det gott.
Kram