Kalle stod bredbent över nocken stolt som en tupp över att ha klarat snickerijobbet utan att vara utbildad. ”Vem faan behöver snickare och plåtslagare?” Sade han och sköt upp kepsen så att Emelie såg fräknarna runt näsan, och de klart blå ögonen som ibland var gröna av åtrå.
Hon tittade inåt köket och såg hur taket därinne föll ned bit för bit, och hörde ett dovt mullrande breda ut sig över huset när yttertaket rämnade med ett högt brak som blandades med gnisslet av plåt som veckas.
Emelie såg i ultrarapid hur Kalle sjönk ned i huset, och trots avståndet kunde hon se hans förvånade och skräckslagna min.
Ja det gäller att inse sina begränsningar.... Att leva efter uttrycketThe sky is the limit kan vara förrädiskt. Särskilt om man står på ett tak.
SvaraRaderaDu skriver bra!
Hoppsan! Bra försök, men synd att det gick som det gick. Det är därför folk är utbildade i hantverk :)
SvaraRaderaSe där en tragedi.
SvaraRadera...ännu en anledning att skjuta upp omläggning av hustaket.... En riktig tragedi!
SvaraRaderaJa det gäller att respekera yrkeskunskap.
SvaraRadera