Urskillning betyder 'omdöme' (i synnerhet gott sådant), 'insikt', 'förstånd', 'takt' och dylikt. Urskillning konstrueras vanligtvis med prepositionerna med och utan, man kan t.ex. göra något med eller utan urskillning. Urskiljning betyder 'avskiljande', 'bortskiljande', ett ord som således har en konkretare innebörd.
Med bössan över ena axeln och flaskan i den andra blundade Anders med ena ögat, sänkte kroppen lite och tryckte på den svartglänsande avtryckaren medan han sade ”Poff din lilla djävel.”
Mannen som gick ungefär fem meter framför honom vacklade till och ramlade ihop. Eftersom det i Anders ögon såg ut som om det skedde i ultrarapid
skrattade han högt och tog ytterligare en klunk av den grumliga vätskan.
En kvinna iklädd svarta tajts och en rosmönstrad halvlång tunika steg ut från en angränsande dörr, och Anders sänkte sig ned till knästående och ställde flaskan på marken. Ännu en kvinna kom ut från huset och de slog följe på den lilla parkvägen som gick mellan skolan och matsalen.
Plötsligt hörde han steg bakom sig och kastade sig ned mellan två stenar som likt två enorma fallos riktade sig uppåt. ”STANNA!” skrek Anders och osäkrade vapnet. ”Jag skjuter!” Stegen blev avvaktande, men stannade inte. Han försökte se om den som kom mot honom var av kvinnligt eller manligt kön, men stora buskar gjorde att han bara skymtade ett stort burrigt hår.
Utan urskillning sköt Anders först på den som kom bakom honom, sedan på de två kvinnorna som rasade ihop likt två spratteldockor vars trådar brast.
Personen som kommit mot honom skrek högt av smärta, och Anders tyckte sig urskilja ord som satan och helvete.
Det var precis så han hade haft det. Ett helvete som aldrig stoppade, ord som trycktes in i hans öron dag efter dag, trasiga böcker, uppbrutna skåp, mat som någon spottat i. År av längtan efter något annat. Smärta och hopp som mixades varje morgon i en motbjudande röra.
Ljudet av sirenen trängde in i dimman som blivit hans gömställe. Stället där inga slag fanns och alla människor var goda. Med händerna hårt tryckta mot öronen blundade Anders och tänkte sig tillbaka till barndomen då lena, smekande händer drog över hans kind.
Tre polismän smög uppför den smala stigen och såg Anders som satt på backen med ögonen hårt hoptryckta. Bössan låg bredvid hans ena lår, och de såg pannan rynka sig när de närmade sig.
Anders hörde en kvist brytas och förstod att slutet var nära, men tänkte inte ge sig utan att slåss. Någon skulle få plikta med sitt liv idag, och det skulle inte bara vara han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.