Lilleman hostar mig i örat hela natten, eller natten förresten…hm…Peter och jag kom inte i säng förrän klockan fyra på morgonkvisten. Orsaken till det var att jag upptäckt ett urroligt musikskaparprogram på datorn som heter Garage band. Jag lovar att det sjöngs både högt och lågt inne på kontoret. Min nyskrivna låt skall få lite snygga gitarrackord som sällskap, och kanske lite panflöjt som är mitt favoritinstrument.
Lilleman hade hög feber och fick en fuktig kall handduk över pannan och en supp i rumpan. Skällhostan höll i sig och väckte mig gång på gång.
Klockan var väl cirka åtta när det var dags för frukost, och lyckligtvis var febern puts väck på Hampuz som låg tätt intill mig med armarna hårt lindad runt min hals. Jag kommer att sakna all kärlek som de öser över mig mina älskade ungar. Tänk när de blir tonåringar och knappt har tid för mig…
Dagen har jag tillbringat först vid datorn då jag skrivit några korta noveller, sedan ute på gården målandes bräda efter bräda.
För att göra något annat ett tag rensade jag lite ogräs medan vår barnflicka och alltiallo Rita vattnade.
Efter en god middag målade vi brädor igen, och Peter gjuter grunden på gästhuset som spruckit av ålder.
Det lilla huset skall helrenoveras och bli min skrivarstuga och bibliotek. Åh vad jag längtar…vårt nuvaranda kontor är en mardröm…trångt som attan och litet, så litet. Böckerna jag använder i min research står travade på golv, hyllor och bord. Seriemördare är intressanta människor och barn som väljer den linjen är ännu intressantare. Jag läser så ögonen blöder.
Ikväll tittade vi på Bamse och Landet för längesedan, sedan somnade ungarna en efter en. Lilla Zabine var lite motsträvig, men föll till slut till ro.
Nu sitter jag ensam i vår stora hörnsoffa med en vit hund på ena sidan som ligger med fötterna i vädret och snarkar, och en röd/grå vovve på andra sidan som ligger likadant.
Mina tankar börjar redan cirkulera runt manuset, och jag skall lämna internet för att ta itu med alla nya idéer jag hittat idag. Hjärnan slappnar aldrig av, den hittar små detaljer och vinklar som jag kan använda i mitt skrivande.
God natt govänner.
Skrivet av Anitha Östlund novellbloggen-razaha.blogspot.com
Log för mig själv när jag läste nu. Livet är så intensivt under de där småbarnsåren. Sedan fortsätter det att vara intensivt och det är precis som det ska. Allt har sin tid :)
SvaraRaderaNu ska jag läsa lite hos dig innan jag släcker lampan.