26 juni 2011

Min recension av EAT PRAY LOVE Lyckan, kärleken och meningen med livet

Nu har jag sett filmen alla talar om.

Nämligen EAT PRAY LOVE eller LYCKAN, KÄRLEKEN OCH MENINGEN MED LIVET som den heter på svenska.
Och mitt betyg blir en trea av fem möjliga.

Den är välgjord och innehåller olycklig kärlek, kärlek, mat, mat, mat och mera mat. Hm...
Bilderna är snygga som attan, och Julia Roberts karaktär fullkomligt frossar sig igenom filmen...och lider av det gamla vanliga problemet...att inte älska sig själv.
Hon reser till olika länder för att hitta sig själv, och lägger sitt liv i händerna på en tandlös gubbe från Bali.
Undrar varför vi människor måste ha något eller någon att tro på? Varför kan inte en karaktär komma till insikt om att hon eller han älskar sig själv, och blir så pass stark att han/hon kan leva som singel istället för att kasta sig i en mans eller kvinnas famn? Undrar om den filmen skulle slå? Eller floppa totalt?

Nåväl, jag erkänner att tårarna lurade bakom ögonlocken när slutscenerna gick, men...jag var irriterad som attan i mitten över just det faktum att Julia Roberts karaktär var så förbannat töntig.

Jag kommer inte att titta på filmen igen, och är lite besviken över att den inte var bättre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...