Spegel, spegel...

”A, b, c, d…Det blev ett D pappa” sade Sara med skräckfylld förtjusning. Hon vände sig till sin gamla farmor som satt bredvid ”skriver du upp?” och strax började bordet röra sig igen i en seg åldrig rörelse. ”A, b, c, d, e, f, g, h, i, j…darrande stod det på två ben en stund innan det sedan landade med en duns i golvet. Sune vände sig till sin mor ”Jaha, morsan vad räknas det där som, blir det j eller k?” Farmodern ruskade på huvudet medan hon tänkte på alla gånger de förut suttit på det här sättet. Det var så typiskt sonen att driva allt till sin spets, han skulle alltid mästra allting. ”Jag tror det var ett j” sade hon med en leende och tog Saras hand i sin. Ringen de skapat med hjälp av sina händer kunde inte brytas för då fick de börja om från början. Farmodern hade noga talat om det för dem allihop innan de började. Spänd av förväntan hade Sara noga tittat under bordet för att se att ingen fuskade. Åh, vad hon längtat till den här dagen. Dagen då hon äntligen skulle få vara med på knackbordet som hon hört så många historier om. Många var de gånger då hon gått förbi det runda lilla trefotade bordet och dragit med handen över dess skrovliga illa medfarna yta. Längtansfullt hade hon många mörka vinterkvällar frågat sin mamma och pappa om de inte kunde prova. ”Snälla, snälla ni” hade hon sagt, och lovat både det ena och andra om hon bara kunde få vara med. De hade tittat på varandra och allvarligt sagt ”Du är för liten gumman, det är ingen leksak. Vänta tills du blir lite större. Då skall du få vara med.” Nu satt hon här dödstyst, väntande på nästa bokstav. Bordet fortsatte och med unison röst räknade de upp knackningarna som den sk räknefoten gjorde. ”A, b, c, d…” och den slutade inte förrän den räknat ända till ä. Farmodern antecknade noga i sitt häfte, men kände sig illa berörd. Redan innan hade bordet berättat att det var hin håle som styrde bordet, och när  Sune hånfullt sade ”Jaha, och vem är det då?” till bordet, hade det darrande börjat sitt räknande. Hon vände sig till sin son ”Sune, är det inte nog nu? Måste du jäklas med det?” Sune hyssjade ner sin mamma och sade ”Tyst morsan, jag bara måste få se det här?” Ljuset som var tänt hade förut brunnit med en jämn låga, men fladdrade nu hit och dit för att stundtals nästan slockna helt. Sara kände att stämningen i rummet tjocknat och en odefinierbar iskyla kändes. ”Pappa” sade hon viskande ”skall vi inte sluta nu? Det känns inget bra. Snälla!”  Ljuset fladdrade till igen. Bordet fortsatte sitt långsamma taktfasta räknande och hamnade den här gången på v. ”Sune, snälla!” Nu var det Saras mamma Elin som lade sig i. ”Sune, märker du inte…?” Mannen vände sig till sin fru ”Sch! Vänta lite. Vi kan fråga något vanligt sedan så lugnar bordet ner sig. ”Morsan, antecknade du?” Väl medveten om vilka bokstäver som knackats fram bad han ändå sin mor anteckna vad som kom. ”Sara, är du okey hjärtat? Det är inget farligt, det är ju bara ett bord. Allt bygger på våra egna hallucina…Han avbröts av att bordet fortsatte knacka fram nästa bokstav. Nu stannade det skakande och faktiskt hoppande på u. Iskylan i rummet var nu riktigt, riktigt obehaglig, och katten som legat spinnande i Saras knä hade försvunnit in i det trygga köket. Ljuset nästan slocknade, och Sara beredde sig på att rusa till lysknappen, men strax fortsatte det fladdrande ljuset att lysa som förut. ”Nä nu går jag härifrån, ser du inte att jäntstackarn är livrädd?” farmodern smekte sin dotterdotters hand och log ett uppmuntrande leende som mest såg ut som ett hånfullt grin i det svaga ljuset. Innan hon talat klart började bordet om igen sitt knackande, och stannade med ett bestämt dunk på bokstaven l. Sara kände kalla kårar fortplanta sig från ryggraden till hennes hår som kändes som att det stod rätt upp. Om och om igen riste det till i hennes nerver. Samtidigt som hon var fullständigt livrädd, var hon nyfiken till max på hur det skulle sluta. Nästa bokstav var ett e, och lika bestämt som förut stannade bordet till en kort sekund för att sedan fortsätta sin bokstavsjakt. Ja, för nu började det kännas som att bordet styrde dem istället för tvärtom, bokstav på bokstav kom i svindlande fart fram genom bordets fot. Till slut stannade bordet helt, om än darrande. Det rörde sig varken sidledes eller uppåt, bara stod helt stilla. Väntande…”Morsan, för att dubbelkolla, fick du samma resultat som mig?” Sune sträckte sig över bordet för att se bokstäverna som noga plitats ner av åldriga händer. Djävulen stod det, och trots sin kaxighet och sin absoluta förlöjling av allt ockult kände han kalla kårar fortplanta sig från fötterna till huvudet. Högt sade han till bordet ”Äh, du driver med oss. Jag tror dig inte. Var är du just nu? Kan jag få se dig?”  Bordet började hårt knacka fram några bokstäver, och utan att skriva ner dem kunde Sune se vad det blev. Först knackade det ”HÄR!” med bestämda dunk, sedan blev det ”SLÄCK LYSET!” med lika bestämda knackningar. Ljuset som stod på bordet bredvid fladdrade sedan till illavarslande och var nära att slockna. ”TÄND LJUSET” skrek alla samtidigt och Sara slängde sig mot närmaste lysknapp. På kvällen när hon lagt sig och bordet om igen förpassats upp till vinden kom hennes föräldrar in och sade god natt med allvarliga miner. ”Förlåt Sara, det var inte meningen att skrämma dig” sade pappan och tog runt hennes ansikte med sin ena hand. ”Jag skulle inte triggat det. Antagligen är det någon ande som driver med oss. Vi skippar knackbordet ett tag nu. Förresten är det bara suggessioner. Det är vi själva som styr bordet.” När mamman lämnat rummet och Sara nästan somnat ser hon en ljus figur i spegeln på sitt stora spegelskåp och rusar snabbt upp för att täcka över det med en filt. Brr, vad kallt det var” sade hon rätt ut i luften. ”Undrar var Missan tog vägen?” Efter att hon hämtat ytterligare en filt kröp hon ner i sängen och somnade. Iskylan i rummet stannade kvar hela natten och försvann inte förrän nästa dag. För er som inte vet vad ett knackbord kan jag berätta att det är ett trebent litet runt bord som helt saknar spikar eller skruvar. Det är en räknefot och en jafot och en nejfot. Räknefoten används till både siffror och bokstäver. Ofta finns sådana bord på gamla gårdar. Det var drängarna och pigornas kvällsnöje en gång i tiden.