Jag gjorde val just då som kändes rätt, men som i längden visat sig fel.
Svart är inte alls alltid svart, och vitt är definitivt inte alltid just vitt.
Kärleken trängde sig på och gjöt små former i hjärtat där inget annat fick plats, och oförmögen att ens kunna tänka på vad som kunde hända hoppade jag och landade med ett brak som fick mina revben att skallra och hjärnan att drabbas av evig rörelse.
Ett ja betydde för mig ett ja, och ett nej var i min skalle inget annat än ett högt nekande till det jag ville.
Cirklande närmade jag mig problemet för att år efter år bli refuserad av livet som med långa armar slog ned mig i jorden, och dunkade luften ur mina lungor.
Stolt reste jag mig gång efter gång, borstade bort osynlig jord på mina knän och lyfte hakan mot min fiende för att få slag efter slag, om inte direkt så dagen efter.
Nu har jag hittat min plats i livet, rullat ihop mig till en rund boll och lyssnar på vinden som viner ovanför mitt huvud. Slagen, men inte helt nere i skiten. Fåglarnas kvittrande fyller mitt sinne med glädje, och kanske en dag den sanna, ärliga kärleken kommer för mina fötter.
OBS! Texten är påhittad i min hjärna och fikitiv
Mycket bra tycker jag och jag kunde i alla fall känna igen mej!
SvaraRaderaStor kram o hoppas du blir frisk snart.
"Refuserad av livet" bra mening den spar jag!
SvaraRaderahåller med oroshjärta, fint och så kan det verkligen kännas ibland
SvaraRaderaLite orolig sökande text. Bra.
SvaraRaderatidiga timman kanske fick läsa flera gånger gillar det sista och de refuserade men kärlek vi fötter jo stort :)
SvaraRadera