Dagbok 27 juli - Något växer fram

Inatt satt jag här igen...sida efter sida växer fram under mina fingrar, och berättelsen blir så levande inför mina ögon att jag får något tjockt i halsen av medömkan.

Klockan två var det deadline, och jag kröp ned hos Peter som med ett mumlande lägger armen runt mig och somnar om.
Några timmar senare väcks jag av Hampuz gråt, och knölar ned mig i sängen hos honom när han vägrar följa med till min säng.
Klockan sju väcks jag om igen av Peters telefon. Kroppen känns som om någon stampat på den, och det gör ont överallt. Min händer värker mest, men vaknar till liv efter lite massage.

Barnen sover och jag har nu skrivtid efter att ha sagt hejdå till Peter som åker och jobbar.