Vi började morgonen med en sen frukost, och efter en snabb skrivpuff från min sida åkte vi på en massa ärenden.
Eftersom tiden runnit iväg till tolv var det dags för lunch, och det åt vi i Enskede på en liten pizzeria som även lagar husmanskost...underbart god sådan. Barnen tjoffade i sig en varsin pizza.
Efter det åkte vi till en ny massagesalong som finns på skulptörsvägen 26, nära globen. Oj, oj, oj om jag bara anat vilken njutning som väntade, då hade jag gjort det där för länge sedan.
Den thailändska kvinnan som jag fick var den starkaste av dem alla, och i hennes kraftiga nypor befann jag mig bland molnen i cirka en timme. Hon knådade, tryckte och drog i samtliga muskler, och det gjorde helvetiskt ont! En värk som försvann i samma ögonblick hon släppte greppet, och gav mig rysningar av njutning.
Underligt nog gillar jag att det gör ont, det är som om ont fördrivs med ont om du förstår vad jag menar.
250 spänn fattigare lämnade vi stället som nya människor.
För nuvarande innehar jag tre stycken presentkort på Twilfit som jag fått vid jular och födelsedagar, och igår var det meningen att de skulle reduceras. Men...inte en enda sak tilltalade mig. Tråkiga bh:n och urfula trosor finns det inte plats för i min garderob. No, no...det skall vara vitt, och fyllt av snygga spetsar. De där tolvhundra kronorna spar jag tills senare.
Efter en timmes letande på h&m, Kapp-ahl och de andra ställena ledsnade jag och sade åt Peter och ungarna att det var dags att fortsätta. Peter ville leta vidare, men...nej...
Nästa sak som införskaffades var en andra extern hårddisk till alla fotografier och texter.
Förvisso har vi en, men om den kajkar är jag rökt...och alla minnen av barnens födelser och valpar som kommit borta. Det får bara inte hända!
Nu har jag eliminerat det till noll hoppas jag.
Min Pc och jag brottas varje dag, och tyvärr verkar det som om jag får ge upp matchen. Den har från dag ett krånglat, och vi kommer inte alls överens.
När vi tittar på klockan inser både Peter och jag att det är mer än hometime. Klockan är halv åtta!
Kvällen tillbringar vi med att titta på filmen FIREFLIES IN THE GARDEN
Åsikt? Jodå. Den var hyfsad, men hoppig som attan med driljoner återblickar som gjorde oss som tittade väldigt konfunderade. Ärligt talat somnade jag efter halva. Sådant där flippande och floppande gör mig bara trött i skallen. Nu vet jag hur man inte skall göra en film.
Michael som är huvudpersonen har en mycket sträng pappa som aldrig viker från den sidan, oavsett frun dör och han blir invalid ett tag. I ständiga återblickar får vi se hur illa Michael blivit behandlad, och hur deras lilla familj utökas med mammans syster som bara är några år äldre. En liten flicka som först ignoreras, sedan sakta blir Michaels förtrogna.
Slutet missade jag som sagt, jag vaknade, tittade lite, somnade o.s.v
Peter tyckte inte om filmen kan tilläggas. Han tyckte som mig.
Skådespelarna gjorde bra insatser däremot, okända och kända.
Idag har vi haft snickarna här som lagt två rader med lecablock. Jippi, äntligen börjar jag skönja en början på ett renare liv.
Eftersom vi bor så avlägset, och de inte hade bil bjöd jag och barnen på käk.
Männen kom från Brasilien och Chile och pratar bara dålig engelska, men vi använde teckenspråk och gester.
Det är sen eftermiddag, och om två timmar skall samtliga barn banne mig i säng. Razmus har varit trött och grinig hela dagen, Zabine har surat, och lilla Hampuz är bara glad. De var uppe tills tio igår, och det får jag surt efter idag. Razmus jävlas med allt och alla. Petar, puttar, drar och skriker. Puh!
Den där timmen med kvinnan på ryggen var som att få en bit av himmelriket. Rita tog hand om barnen, och jag fick ro.
Nu skall jag äntligen skriva igen, iallafall tills det är sängdags.
Dagens ständiga bestyr med att diska, städa och jaga barn börjar falla på plats.
Jag är absolut inte arbetslös, bara utan arbete med fast inkomst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.