Jag skällde på honom under begravningen, och mindes hur jag gjorde det för tjugo år sedan, nästan av samma anledning.
När vi kom tillbaka hem inatt var det tropisk värme, och både jag och Peter hade svårt att lägga oss.
Idag har jag fortsatt lägga sten över trappan ned till källaren på gästhuset, och slagits med både svart- och rödmyror. Det vimlar av alla möjliga sorter här, och jodå...det finns inga ormar på tomten, men det är också omöjligt att lägga sig och mysa på gräsmattan. Såvida jag inte försöker anamma någon ny kur med att bli biten av ett gäng myror.
Jag läste faktiskt om en man som satte sig i myrstacken och blev biten typ överallt. Giftet gjorde att hans ledsmärta gav med sig, och smärtan som myrorna orsakade var ingenting jämfört med det han brukade ha.
När jag öppnar tidningen idag möts jag av stora rubriker om massakern i Norge, och blir handlingförlamad. Det är svårt att förstå hur någon kan ta ett sådant beslut som den här killen gjorde. Jag kan inte tänka, och alla försök att få till någon text är förgäves.
Jag blir rädd når sådana här saker händer. Är vi inte säkra någonstans längre? Inte ens på en ö?
Barn blir utsatta för övergrepp på dagis, fritis och skolor. Flickor och kvinnor blir våldtagna mitt på dagen inför andra människor. Andra blir bortrövade. Både killar och tjejer...
När jag var hemma i Hälsingland igår frågade min lilla tolvåriga systerdotter varför så många tjejer blir våldtagna i Stockholm? Vad svarar man på det? Jag och min lillasyster berättade att det är många fler människor i Stockholm, och att det då är större risk, men...stämmer det verkligen? För inte alltför länge sedan var det en kille som gjorde både det ena och det andra i den lilla staden Bollnäs.
Våldet finns överallt....och det skrämmer nog inte bara mig.
Idag går mina styrkekramar till de stackars föräldrar som får sina barn frånryckta i förtid, och nu är chockade över vad en enda kille kan göra på bara några ynka timmar.
Misstänkte att det var dags för begravningen när du lyste med din frånvaro igår.
SvaraRaderaStor medkännande kram till dig.
Det som hänt i Norge är förfärligt och gör faktiskt att jag väntar lite med att lägga ut en recension av din bok Pappersskärvor, som jag hunnit läsa en första gång.
Som kort förhandsinformation bara; Alla tummar och tår upp! :)