Vaknar öm i ryggen efter att ha tillbringat några få timmar i Zabines säng. Det knakar i ryggen när jag rätar på mig. Razmus och Hampuz sover i våra sängar, Peter ligger i Razmus. Rörigt? ha, ha...det brukar bli lite pannkaka av det hela om man säger så.
Solen strålar som alltid, och daggen i gräset blöter ned mina fötter när jag och Peter går ut i trädgården för att titta på nykomlingen som jag planterade igår. Den lilla vita rosen doftar underbart, och kommer att bli ett snyggt blickfång när hon växer upp.
Bordet är fyllt av böcker, anteckningar och pärmar efter att jag jobbat med texten.
Igår kikade jag på PODKAST och testade lite. Det är mycket, mycket bättre ljud i Mac:en än i PC:n, den saken är säker.
Snabbläser tidningen på nätet, och fylls av harm när Linda (Rosing) Thelenius uttalar sig om ADHD i tidningen. Nu har det gudbevars kommit till hennes kännedom att hon har det, och snabbt skyller hon alla idiotsaker hon gjort på sjukdomen.
ADHD kan användas i kreativt syfte, och tror jag är orsaken till mitt enorma driv. Jag har ingen diagnos, men...jag anar...och min omgivning med.
Lindas beteende beror nog mycket på att hon velat ha uppmärksamhet, och hittat vägar att få den. Till kostnad av sitt jag...men hon är säkert sjuk också.
Jag känner en liten pojke som har ADHD. Han studsar mellan golv och tak, är högexplosiv på många sätt och fylld av enorm energi på många sätt. Tabletter har hjälpt honom att coola ned, och livet är enklare för de som är runt honom. Frågan är om sjukdomen kan växa bort.
Ett ex till mig var likadan, men lugnade ned sig lite som vuxen.
Jag tror att man måste lära sig att använda speedet som energi i det man gör. I mitt fall använder jag kreativiteten och alla snabba kickar till att leva intensivare.
En blomma för mig är inte bara en blomma. Den är ett doftande konstverk, fylld av intressanta insekter, och ett ornament av streck. Lägg sedan på alla texter som på några sekunder fyller min hjärna, och bilder av tänkbara fotovinklar som flashar när jag blundar några sekunder.
Det är lite som att leva under ett konstant rus av eufori och lycka att leva.
Jag blir lika lätt uttråkad och ointresserad när jag tvingas göra något jag inte vill. Då kommer gäspningar och lusten att sova över mig. Något som ett antal pojkvänner fått utstå.
Ringde till mamma igår för att få henne att komma hit och träffa småskruttarna några dagar. De håller på med höet berättar hon, och minnesbilder av tidigare höbärgningar flashar förbi i hjärnan. Vareviga sommar stod jag där med högaffeln eller krattan i handen, medan mina klasskamrater cyklade till badet. FUSK, FUSK, FUSK minns jag att jag tänkte, och flämtade av värmen och svor åt bromsen som älskade min kropp.
Det var många gånger jag önskade att vi var en vanlig familj, utan en massa djur och mark, Och att mamma och pappa kunde vara något annat än bönder.
Nu har Razmus vaknat, och snart mycket snart är det dags för frukost.
Ha en underbar dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.