Nattinlägg 16 juli pedofiler-rivning av hundgård- min bok pappersskärvor

Idag har jag spenderat den mesta tiden med att svära över skruvdragare som inte tar sin uppgift speciellt allvarligt. Den struntar totalt i om jag vill ha upp sjuttioelva skruvar, och solen lyste så vackert på himlen att den föredrog att sola.
Grrr...ibland föredrar jag det gamla, och efter några tappra försök hämtade jag min gamla skruvmejsel och drog upp skruvarna för hand.
Hundgården är ett minne blott, bräderna ligger på flaket, och småskrotet är förvandlat till svart aska.

I förrgår var jag med om en väldigt obehaglig grej som fått mig att fundera över om min intuition verkligen stämde.
Så här var det...
Vi åkte in till en park i Stockholm som heter Rålambshov, och träffade Peters släktingar för att spela boule.
Barnen ledsnade snart och ville gå till lekparken som är magnifik.
När jag leker med mina två yngsta kommer en man gående...en...två...tre...fyra...fem gånger. Zabine ser två små kaniner och springer iväg ca 15 m från mig. Då stannar han och står stilla tills jag lätt panikslagen ropar till mig min lilla älskling.
Mitt hjärta slår paniskt när jag förstår varför han cirkulerat runt parken. Det måste vara att han är pedofil och hoppas se, kanske ta ett litet mirakel till barn.
Jag berättar för Peter som kommer dit, och då försvinner mannen för att inte komma tillbaka.
Var det min fantasi som spelade spratt? Eller är den grymma verkligheten att jag hade ett livslevande äckel inom synhåll?
Vart är världen på väg när man inte ens kan besöka en park utan att det skall vara förenat med risk för överfall? Jag blir rädd och arg samtidigt.

Nåväl, jag får aldrig svar på hur det var med det där, och tänker undvika Rålambshov.

Igår hände däremot en rolig grej.
Många på kapitel 1:s sajt klagar på Print-on-demand tryckeriet Papertalk, men jag kan berätta att tidigt på morgonen ringde en av de som äger stället för att tala om att han hade sina vägar hitåt, och kunde leverera mitt paket med nytryckta ex av min bok PAPPERSSKÄRVOR.
Han kom när jag iklädd behå och jobbarbyxor slet med att riva brädor i stycken. Det var bara att gilla läget så att säga och låtsas som om det regnade. Urgulligt att komma hit med böckerna, och de trycktes på EN dag. Service av högsta nivå enligt mig. I like.

Så nu kära vänner skall några skickas till hugade läsare som vill recensera den, och har du lust att vara en av dem kan du höra av dig till mig på www.mejl(snabel-a)anithaostlund.se
Det är en novellsamling med blandade kärleksnoveller, barn-som-har det -svårt-noveller, kvinnor-som-har-det-svårt-noveller, och lite dikter. Sådant jag vill uppmärksamma andra människor på, och kanske få någon att stanna till några minuter i livet och fundera lite extra över.

Pratade med min lillasyster idag om begravningen av hennes pojkvän Anders. Han klarade inte riktigt av att se sanningen i vitögat, och valde hellre att försvinna än att ta till sig det nya han lärde sig och ändra sitt sätt. Det gamla talesättet att det är svårt att lära gamla hundar sitta stämmer ibland mer än man anar.
Sorgligt är det hur som helst...för alla parter, men mest hans älskade ungar.
Det skall bli spännande att se om jag "ser" honom som jag gjorde med mormor. Vi har trots allt känt varandra i över tjugo år, och han är väl medveten om min förmåga.

Jag trodde faktiskt att "gubben", den gamle husägaren skulle bli sur för att jag rev hans veranda, men det har varit lugnt.
Rivningen av gästhusets golv har legat i träda två dagar nu, och idag har jag fyllt på behållarna med gift. En enda myra kom gående, och kanske, kanske det är över nu.

Klockan närmar sig två på natten, och jag kikar igenom mejl och facebook. Det har varit en intensiv dag.
Tyvärr har jag inte skrivit en enda rad i manuset, och inte ens hunnit med att skriva min dagliga skrivpuff, men nästa vecka blir det lugnare...eller...hm...
På måndag morgon kommer en grävare och två snickare som skall börja med den fortsatta utbyggnaden av vårt hus. Så det blir säkert väldigt ljudligt här. Ha, ha...
Eventuellt får jag och kidsen fly till stranden eller någon annanstans. Lite farligt att låta småttingarna vara ute då tomten översvämmas av bilar och traktorer.
Nä nu skall jag fortsätta min mejlkoll.
Ha de
Kram