Sommardoft 2

Doften av kutterspån blandat med jord når mig trots att vi sitter på femte bänk, och endast anar små guppande huvuden nere på arenan. De hårda smällarna av piskan får mig och många andra att rycka till, förfärade och samtidigt utan en tanke att andas, i alla fall tills mannen därnere fått ut huvudet från tigerns käftar.

Elefanternas dans gör att jag för säkert hundrafemtionde gången den här kvällen puffar ut små ”Ah…” och ”Åh.” med magen full av fjärilar och huvudet fyllt av hemska bilder där något förfärligt händer den stackars lilla magra kvinnan som ligger hårt pressad under bestens fot.

Ljuset inne i lokalen påminner om en gigantisk sol som tillfälligt lånats ned för att bevisa för oss arma människor att djur är mycket klokare än vi tror.

Jag ser att de som sitter närmast manegen hukar när clownen kastar en hink vatten över dem, och sedan breder ut händerna för att inhysta applåder.

Byxorna är flera nummer för stora, men rätt charmiga ändå, och skorna…ja det är obetalbara. Pippi hade ett par stora skor, men den här gladfärgade figurens skor…skulle lätt nå runt hennes.

En stor människofjäril kommer susande in i tältet. Ständigt i rörelse, högt ovanför våra huvuden. Hennes byxor glittrar i strålkastarljuset, och får oss att glömma faktumet att platsen i vanliga fall är ett simpelt fält av raps.

Efter showen klappar jag händerna så hårt att de skakar efteråt. En brännande känsla sprider sig över dem, och jag nästan gråter när cirkusartisterna kommer in och bugar för femte gången.