"Om jag lyssnat på min väns varningar hade aldrig detta hänt." säger mannen när jag hittar honom en decembermorgon vid Floridas västkust.
Han är inte skadad, mest arg och irriterad på sig själv för att inte ha uppmärksammat att sanden blivit genomspolad av havet hela natten, och agerade kvicksand.
Jag drar ut honom ur den gula jeepen, och tillsammans försöker vi rädda bagaget som ligger i baksätet där sanden sakta men säkert lurar sig in, och täcker det.
"Jag har säkert åkt här tusen miljoner gånger förut, och aldrig har jag känt minsta grymtning från stranden. Med min erfarenhet borde jag varit mer lyhörd för naturen."
Plötsligt lägger han sig bredvid jeepen och hasar sig in i den.
Vad i helskotta gör idioten? tänker jag och skyndar mig fram till honom.
"Nej, nej...du måste fotografera det här." Mannen räcker mig en mobil, och pekar på en knapp. "Där trycker du. Skynda dig innan hon försvinner. Vänta..." Han tänder en cigarrett och lutar sig ut genom fönstret för att nonchalant blåsa ut röken. "Fotografera nu."
Med huvudet fullt av tankar gör jag som han säger, och skyndar mig sedan fram för att hjälpa honom en andra gång.
"Tack för hjälpen. Du tycker väl att jag är alldeles galen, men du förstår...vi har ett vad grabbarna och jag. Den som knäpper coolaste bilden vinner två flaskor Chivas Regal. Som tack får du smaka...ge mig bara ditt nummer."
Jag skakar på huvudet åt hans tokigheter, men rabblar upp siffrorna i mitt telefonnummer.
"Hörs ikväll då." säger han och springer iväg.
Några timmar senare ringer han och bjuder in mig till festen nere i restaurangen, och ni förstår säkert att det inte var någon vanlig sådan. Grabbarna var härligt galna, och lockade fram många skratt med sitt beteende.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Haha...varför tror jag att bara killar gör sådant. Härligt galet.
SvaraRaderaKul!
SvaraRaderacoolt!
SvaraRadera