Tea skakar på huvudet och känner att det värker som attan både i käken, och huvudet. ”Min man sköter ekonomin, och jag barnen. Han är en snål skitstövel som aldrig bjuder på något extra…” Tea tystnar några sekunder. ”Om det inte är chefen han skall imponera på. Då är det hela programmet. Pengarna är ett arv efter min mamma.”
Hon grubblar på hur hon skall lösa problemet och kommer plötsligt på en helsmart ide´. Det är oundvikligt att låta bli att dra in Märta. Hon är en klippa för Tea, och dessutom hemlig för den äkta mannen. Hon vägrar att ens tänka hans namn, och förpassar alla bilder från tiden då de hade det bra till bakhuvudet. ”Sopkorgen” säger hon med hög röst, och båda männen tittar fundersamt på henne.
Mannen med pistolen upprepar det hon sagt, men lägger mycket mer i ordet än hon menat.
”Sopkorgen under skrivbordet i ert hus? Eller sopkorgen i köket?”
Tea vet inte om hon skall skratta eller gråta. Hon har som vanligt tänkt högt utan att tänka på det, och nu tror de här båda bestarna att Tea pratat med dem. Hon skakar på huvudet samtidigt som hon funderar på hur Märta skulle varnas. ”Jag…jag har en väninna som har hand om pengarna. De…de…”
Teas hjärna jobbar för fullt för att försöka hitta en smart utväg ur fångenskapen. I bilen har hon inte en chans, och de grova repen sitter som två hårt ringlade boaormar runt hennes händer.
”Här framme svänger ni till vänster, sedan tar ni till höger, och om cirka sju kilometer ser ni min väninnas gula hus.” Tea vet att Ludde vaktar, och inte tvekar om någon kommer oanmäld in på tomten, men frågan är vilken chans han har mot en pistol. Ludde är Märtas älskling, och nåde den som kröker ett hår på hundens huvud.
Bilen stannar och de kliver ur.
Det gula huset ser öde ut, och Tea rynkar ögonbrynen. ”Min kompis brukar lämna dörren öppen ifall hon får besök.”
Männen tittar på varandra och nickar igenkännande. Har de inte hört det förut? Att människor vågar vara så oförsiktiga när de vet att brottslingar kan dyka upp var som helst. Idioter hela högen.
Mannen med pistolen öppnar Teas dörr och drar ut henne så fort att hon stupar med ansiktet ned i marken. ”Res dig upp och gör vad du skall göra nu. ”
Inne i huset står Märta lutad mot hallväggen. Hon har fönstret på glänt, och hör på väninnans skärrade röst att något är på tok. Märta knäcker till fingrarna så att det knakar i dem, sedan sätter hon sig på huk, fundersam och på spänn.
Tea trycker på dörrklockan, och blir besviken när Ludde inte kommer springande. Är de borta? Hon lutar sig in genom dörren, och ropar på Märta. ”Märta! Hallå!”
Väninnan vågar inte visa sig, och avvaktar bakom den röda, tjocka sammetsgardinen i hallen. Hon kan nästan ta på Teas axel, men vill inte avslöja sig.
Männen stiger in i huset fyllda av pondus och skratt. Deras uppdrag är att döda den mörka kvinnan, men de kanske kan ha det lite trevligt med henne innan. Båda två har spanat in Teas stora byst, och den korta, tajta byxan döljer nästan ingenting. Vilket slöseri med kött tänker de och föreställer sig själva vilt kopulerande med henne.
Tea går tveksamt in i köket, och tycker sig förnimma någon, men ser inget.
Ett dovt morrande får henne att vända sig om, men när hunden ser att det är Tea hoppar den upp mot henne. ”Sch, lugn Ludde. Ligg ned! Ligg ned sade jag!”
Lite förvånad över hälsningen lyder hunden uppmaningen, och tittar oroligt mot Tea.
”Finns det något att äta?” säger mannen och tar ett hårt tag om hennes arm. ”Wow, vilken lya det här är, en sådan här skulle…”
Innan han sagt hela meningen blir han nedbrottad av Ludde som lägger sig rätt över honom, och småtuggar på tröjan.
Den andre mannen kommer springande med pistolen framför sig. ”Vad i helvete…”
Märta sätter krokben på honom, och han stupar i golvet som en klubbad oxe. ”Brak!” låter det, och innan han hunnit se Märta drar hon gardinen åt sidan, och hoppar fram. ”Nedvärdera aldrig en kvinnas list. Jag är Märta, karatelärare åt Teas barn.”
Tea kan inte göra någonting, och känner sig olustig när en kniv blänker i mannens hand.
”Kom an då kärringjävel. Nu skall du få…” Mannen öser okvädingsord över Märta som spänner ögonen i honom, och långsamt väser fram ord som inte är skrivbara. Samtidigt ger Märta honom några välriktade sparkar, och gör allt för att få honom att attackera. ”Kom an då…slåss som en karl ditt jäkla missfoster.”
När båda männen ligger hopvirade med tvättlina i två snygga paket andas Tea ut, och lägger armarna runt väninnan.
”Tack och lov att du var hemma. De skulle döda mig på Jens begäran…” Hon skrattar när hon ser Märtas chockade blick. ”Jo det är sant. Han är ute efter pengarna från livförsäkringen. Du minns att jag var så tveksam till att ta den, och jag hade rätt…tyvärr. Min slutsats efter det här är att jag nog måste fly. Jens kommer att bli rosenrasande när han inser att planen gick åt skogen. ”Följer du med mig hem? Snälla…”
De två kvinnorna åker till Teas hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.