Men det ändras i samma ögonblick som jag träffar vår lilla älskade kissemiss Zally, som kurrande stryker sig mot mitt ben, och kurar in sig i min famn när jag lyfter upp henne.
Tänk vad mycket kärlek jag har här i livet...
En karl som öser över mig kärleksfulla ord, tre ungar vars kärlek gör mig så rik, två hundar och en katt som gärna ligger tätt intill mig då jag sitter i soffan.
Barnen kommer uppkravlande en efter en och volymen höjs successivt. Lilleman är fortfarande pömsig, och lägger sig intill mig i soffan, och drar upp filten högt över näsan.
Efter frukosten är det dags att ta mig an vår slask som slammat igen, och behöver en ordentlig upprensning. Tänkte fixa till handfaten i badrummet och på toaletten samtidigt.
Igår kom SLAM-bilen hit och hämtade vår skit. Det doftade vidrigt, och en massa äckliga små gulröda flugor flög upp därifrån när jag öppnade locket.
Om igen klagade han på konstruktionen och berättade att vi måste tömma oftare. Hm...60 000 kostade det där, och vi frågade ju faktiskt kommunen vad som var bäst. Så indirekt kan man säga att de rekommenderat åt skogen fel.
Mannen försökte flera gånger, men lyckades INTE få bort allt.
Nåväl, han sade att vi skulle låta bli att lägga i toalettpapper i toaletten(?) och istället lägga det i en påse bredvid, för det var oftast papperet som var orsaken till att det bildades klumpar som det nu hade gjort...eller kakor...som det enligt mig ser ut som.
Solen lyser, och spaden jag använde vid grävandet igår, står som en påminnelse till mig att fortsätta. Eftersom gästhuset har en källare är det ca till midjehöjd jag måste gräva. Visserligen sandjord, men tung sådan väger en hel del.
Nej, nu kan jag inte skjuta på arbetet längre. Dags att facea verkligheten.
Ha en underbar dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.