Men är det så?
Var bor du?
I en andrahandslägenhet med stor risk att bli utkastad nästa dag?
Eller i en tjusig stor lägenhet med öppen spis och vackra trägolv?
Kanske i ett litet hus på landet, eller...varför inte ett hus mitt i staden där allt händer?
Tråkigt nog kan jag meddela dig att många inte har någonstans att bo. De är inneboende hos vänner, tillfälliga flickvänner/pojkvänner, eller bor i ett litet träskjul vid skogens kant.
Där...har du sanningen.
Men något som upprör mig och många andra är alla dessa barn och ungdomar som vandrar runt nattetid i jakt på husrum och mat. Många gånger visserligen baserat på ett eget beslut, men...ändå...
Är det verkligen rätt att vi skall ha det här på våra axlar? Att regeringen blundar och håller för öronen medan de skickar pengar utomlands för att stötta? Borde de inte titta på vårt land i första hand?
Jag gör allt för att hjälpa till, men är bara en ofrivilligt arbetslös författaraspirant utan pengar. I framtiden finns en tanke hos mig och Peter att stötta ett barn genom att inviga det i vår familj, dela med oss av vår kärlek och försöka göra livet lite enklare för en liten tös eller pojk.
Allt här i livet handlar inte om att skaffa flera saker, att dela med sig av det man har kan många gånger ge mer för själen, både hos den som ger och får.
Våra barn är för små i dagsläget för att vi skall få ha fosterbarn, men senare...då...
Idag blev det en djup puff, det är jag fullt medveten om...men en närstående kamrat är just bostadslös om än missbrukare, och får då inte vara med i samhället(sjukhus mm) för att han inte är folkbokförd någonstans. Hos oss får han inte ha adressen för dem.
Ha en härlig dag!
Kramar
Jättefint och starkt skrivet. Blir verkligen berörd!
SvaraRadera*kram*
Har man en gång blivit bostadslös verkar det omöjligt att få nytt hyreskontrakt. Är man dessutom arbetslös... ja livet är hårt. Jag är livrädd att hamna utanför.
SvaraRaderaDet var tungt, och bra formulerat..
SvaraRaderaJa det är tungt och hårt klimat för många. Bra att du berörde problemet.
SvaraRaderaSkriver som Dakota. Den berörde verkligen och jag håller med dig!! Länkar dig på min blogg senare!!
SvaraRaderaSorglig läsning
SvaraRaderaSänder en kram, mitt i kaoset :-D
SvaraRadera<3<3<3
Tungt var ordet. Du berör.
SvaraRaderasvåra frågor det där. Fast enkelt rent mänskligt.
SvaraRadera