TEMA Följa

"Sluta!" skrek Tea och skyndade på stegen. "Ge er iväg!" lade hon till och tittade sig runt i omgivningen efter en flyktväg. "Jag skriker." sade hon lite tystare och såg en smal stig in i skogen.

Med ett klumpigt hopp tog hon sig över en smal bäck som avgränsade grusvägen från skogen. Tea vågade inte kika efter om de fortfarande följde efter henne, och skyndade sig in i den döljande skogen. En nötväcka som kilade på stammen till en hög tall skrämdes av Teas framfart, och flög iväg.

Eftersom hon inte hörde några steg efter sig vågade hon stanna och kände hur hjärtat slog som en stångjärnshammare. Det nästan svartnade för ögonen av ansträngningen. Hon fnittrade till och slog bort en broms som satt sig på hennes ena lår. Kvistarna hade rivit långa revor i de vita, för dagen bara benen, och sandalerna som mamma givit henne dagen före var både skitiga och trasiga. Mamma blir galen, tänkte Tea och kröp in under en rotvälta som nästan slagit igen det stora jordgapet. 

Tyst låg hon och väntade en lång stund på att de tre förföljarna skulle dyka upp, men det enda som hördes var några tjattrande skator som bråkade med en hök. Ögonlocken blev tunga, och hon tänkte bara vila dem en liten stund.

Mörkret gled in över skogen och ugglan som flög över rotvältan undrade för några sekunder vad det var för underligt djur som låg under den. Det låga ljudet av vingslagen väckte Tea som snabbt samlade ihop sina saker och skyndade sig hem. Hon räknade stegen för att inte tänka på mörkret, och alla underliga ljud som strömmade mot henne.

Väl hemma fick hon skäll, och blev nedkörd i sängen utan mat. Mamman lyssnade inte alls på vad hon sade när Tea gråtande försökte berätta om killarna som jagat henne.
"Det är fult att ljuga.", sade hon, och lade bestämt handen på flickans axel.
Tea protesterade, men hyssjades ned.

Dagen efter stod det i tidningen om en av Teas klasskamrater. Hon hade våldtagits och dödats bara några meter från sitt hem.