Här intervjuar Kristina Svensson Sölve Dahlgren i Hoi:s monter. De pratar om hans bokserie Innebandypiraterna.
Peter fastnade för en bok, och i bakgrunden ser du allas vår Ann Ljungberg som pratar om att vara egenutgivare, och lyckas få både mig och Desiree Fredlund att rodna.(läs här om det)
Här ser du Anns och de andras underbara bok LYCKAS MED BOKUTGIVNING. Om du inte köpt den än så gör det. Du blir inte besviken.
Vi gick till Papertalks monter och kollade in så att jag syntes i vimlet av egenutgivna böcker. Uffe fick en kram och en bunt infokort om min bok, och visitkort.
Det är en magisk känsla att stå med sin bok så här. Om du vill köpa den säljer www.bokeri.se boken för 119 spänn. Jag fick några ex över, så om du vill ha ett signerat ex går det att fixa. Mejla mig.
Uffe från Papertalk studerar eventuella köpare av utgivarpaketet.
Bilresan hem från Göteborg bestod av idel vackra vyer, och jag fotograferade genom bilrutan. Därav suddigheten. Flera gånger under färden vände jag mig till Peter och sade med tindrande ögon. "Vilket vackert land vi bor i." Han nickade jakande, och ruskade på huvudet när jag fotograferade som besatt. Höstfärgerna började redan komma och det var såååå vackert. Jag älskar den här årstiden. Nu är det fullt egalt att sätta på sig tjocka tröjor, och kängor, mössa och snart, snart vantar.
Hemma på gården var det fullt ös. Barnen hade värsta lektanten som sällskap, och mamma njöt av att bara vara med ungarna. De hade lekt förstenad, tafatt, kull, målat, tittat på film och läst sagor hela dagarna. Min mamma är en underbar mormor, och det är så synd att det är trettio mil mellan oss. Barnen behöver sin mormor, och var alldeles lyriska efteråt. Playstationet hade stått orört alla dagarna.
Här är hon: Min mamma, vacker som en dag, och fylld av krafter man bara kan ana sig till ibland. "Håll er undan, nu figthtas tigrarna." Brukade min käre far säga med glimten i ögat när jag som barn blev sur och mamma och jag åkte ihop. Jodå, jag har temperament jag med. Lilljäntan är en perfekt spegelbild av mig som barn, på alla vis. Så jag vet vad som väntar...
Mamma brukar skrattande säga att jag var i trotsåldern från tre till femton, men så illa hoppas jag inte det blir.
Stackars Zally rusade ut då vi kommit hem. Zabine hade sagt att hon inte fick gå ut, och mamma som trodde på jäntungen ifrågasatte det inte utan lät kattstackarn vara inne, och gå på lådan.
Man kan skriva på så många olika sätt. Såg dina rara ord hos marmoria. Jag finns fortfarande, även om orden alltför sällan blir poetiska eller hamnar på Puffsidan just nu. :) / Y
SvaraRaderaDu är verkligen lik din mamma :)
SvaraRadera