Igår jobbade jag och Hampuz hårt här hemma. Vi plockade nämligen undan en massa saker från gästhuset för att så småningom börja renoveringen där. Dessutom fyllde vi vedlåren inne, och rensade undan ute i trädgården. All medan solen sken, och fågelstreck drog iväg på himlen mot varmare nejder.
På kvällen hjälpte jag Peter med att ta upp plåt på ett jobb, sedan for jag och barnen hem.
Natten gick åt till att gulla med valpen samtidigt som jag skrev.
Idag var det hetsigt och jäktigt hos familjen Östlund/Meijer
Det går väl sisådär med påklädningen. Zabine börjar pyssla med valpen, Razzel börjar med något annat, och Lilleman...han kryper ned i sängen igen.
Jag blir ett lejon som rytande ger order till samtliga att sätta sig vid bordet och äta.
Under tiden går jag ut med hundarna, Chicco lös, och Zilla i koppel.
Går upp i skogen som ligger bakom huset, och möts av Zally...och en stor älg! Chicco störtar iväg mot honom, och Zilla gappar så öronen nästan trillar av. Jag vågade inte gå upp i skogen för han stannade några meter upp, och tittade glosögt på oss.
När barnen kommit till skolan, och jag kollat med Zabines avdelning att inte kräksjukan kommit dit sätter jag och Hampuz oss i bilen för att akutköpa en klänning till Halloweenfesten imorgon dag.
Klänningen vi fick hemskickad var tyvärr för liten, och måste skickas tillbaka.
Vi stressar till Ica Maxi där det är TOMT! Jo en enda Frankensteindress fanns kvar. Zabine mördar mig om jag kommer hem med något dylikt! Panik igen då! Ha, ha...jag hade i det här läget ingen aning vad som väntade bakom nästa hjärncell.
Mitt ute på motorvägen kommer jag plötsligt ihåg att Lilleman skulle till läkaren för att kolla sitt hemangiom. Var det idag? Imorgon? Jag grubblar intensivt, men minns inte, och kör i full fart hemåt de ca två milen, skyndar mig in i huset, sliter till mig papperet och ser att det var igår.
Hå hå ja ja...så mycket för den ruschen...
Ringer upp sjukhuset och ber jättemycket om ursäkt, och får en ny tid.
Så nu sitter jag här hemma, utan halloweendräkt, och måste åka lite tidigare till skolan för att hinna köpa något innan ungarna skall hämtas.
Och snart...är det dags för lunch till mig och Lilleman.
Ha det gott
Oj! Du har det verkligen ruschigt. Jag inser att jag har glömt hur livet såg ut innan barnen blev vuxna. Hoppas att du har landat någorlunda nu
SvaraRadera