Strukturering pågår-på alla plan i livet

Ja du, idag har det varit en sådan där härligt solig dag då jag knappt stuckit näsan utanför dörren.

Det var bara lämning och hämtning av Zabine som fick mig ut, sedan var vi inne hela dagen och kvällen.

På förmiddagen och in på eftermiddagen skrev jag på strukturen till filmmanuset, och började lite trevande skriva på manuset.

Tack vare Ronnie:s karaktärsmall som han skickade "ser" jag dem tydligare, och kan skriva lättare.

På eftermiddagen hämtade jag stumpan och köpte en stor chokladbit till Razmus som jag tragglat matematik med. Ibland måste man muta.

Och se, det gjorde susen...en timme senare föll tioöringen ned och han förstod...riktigt fattade talen han räknade.

Jag förstår inte vilken nytta de skall ha av dessa tal:

7+4=7+3+1=11

Det är ett nytt räknesätt som skall förenkla räkning för ungarna.

Till och med jag fattade efter ett tag.

Jag var duktig på matematik i skolan...på lektionerna. När det var prov var allt puts väck, och jag satt ofta som ett levande frågetecken.

När jag fick tillbaka provet såg jag direkt vilka fel jag gjort och bannade mig själv.

På hemvägen lämnade vi in en kasse urväxta kläder till Zabines kompis Josefin. Hennes mamma Veronica sade att Josefin och hennes lillebror gråter då de lämnas på dagis och vi diskuterade fördelar och nackdelar med dagis en stund.

Jag gick aldrig på lekis, utan började skolan som sexåring. Jag njöt av att vara hemma med mamma, och när jag började skolan fortsatte hon vara hemmafru tills jag fyllde tretton. Det var en enorm lyx att veta att hon väntade på mig därhemma. Något som jag skulle vilja ge våra barn, men, money, money, money.

Nyss lade jag barnen med saga, och diskade. Nu är det dags att krypa in i trettonhundratalets våndor i väntan på att Peter skall komma hem och ta mig tillbaka till verkligheten för att skriva körjournal och fakturor.

Ha det gott

Kram