”Liten…jag menade inte att…”
Markus lägger armarna om Zara som slänger jackan på golvet och stampar på den.
Hon tittar på honom med tårfyllda ögon.
”Hur kan du? Hur faan kan du Markus. Jag hoppades att du för en gång skull skulle engagera dig i mitt liv, men icke…”
Han tar upp den nyinköpta jackan och stryker med handen över den för att ta bort eventuell smuts.
”Det går säkert att byta den, men…”Markus söker hennes blick.” Jag var alldeles säker på att du var en trettioåtta.” han rodnar. ”Jag hade ingen aning att du var en fyrtiotvåa.”
Zara tänker gå ur köket, men stoppas av Markus.
”Vänta! Snälla rara du förlåt mig. Jag ville bara överraska dig.”
Hon tvärvänder och drar ett djupt andetag för att sedan ösa ur sig galla.
”Jag har kämpat så jävla mycket för att gå ned i vikt, det vet du ju. När du gör så här känns det som om allt är förgäves…du ser ju inte mig ändå…så elakt.”
Zaras inre är ett kaos av osagda ord, och hon försöker få Markus att förstå hur hon känner, men blir bara frustrerad.
”Du kan ju gå ned till grannen du kikat i smyg på flera veckor. Hon vill säkert ha sex med en sådan läckerbit som dig.”
Markus skäms och vet inte riktigt hur han skall hantera Zaras befogade ilska. Alla timmar på gymet och fotbollsträningen har resulterat i en snygg kropp, och han har inte riktigt engagerat sig i hennes kamp med kilona. Och han har spanat på granntjejen. De har till och med haft ett träningspass tillsammans…lite oskyldigt sådär, men…sanningen att säga är Markus vansinnigt attraherad av Lisa som hon heter. De är lite tvillingsjälar, älskar träning och att springa i skogen.
Han minns den där kvällen då hon kom för att låna lite socker…Lisa var iklädd en pylsig overall, och håret var fullt av rullar, men…ögonen…oj, oj,oj
Markus studerar Zara och letar orden för att lindra, men…sanningen svider. Han gillar inte halvfeta brudar som vräker i sig ohälsosam mat och dricker mängder av Cocacola. Sådan var inte Zara då de träffades. Hon var som ett litet yrväder, alltid sugen på äventyr.
Hans tankar avbryts när hon pratar igen. ”Jag har träffat en annan och vill skiljas.”
Meningen går in bokstav för bokstav i Markus hjärna.
”Du vill vad?” säger han och sätter sig vid köksbordet.
”Jag har träffat en man som älskar kvinnor som mig. Han ser mig, och vi…” Hon rodnar. ”Vi har träffats några gånger. Julle går i samma grupp som mig.”
”På viktväktarna?” säger Markus lågt.
”Mm”
”Men…varför…? Varför har du inte sagt något?” säger Markus.
”Jag vill inte såra dig.”
Markus tittar nedlåtande på Zara.
”Såra? Jaha du…” han hämtar jackan i hallen, och sliter till sig bilnycklarna. ”Jag måste fundera…”
Dörren slås hårt igen, och Zara hör stegen försvinna nedför trappan.
Bra.
SvaraRaderaVilken fantasi! Vad inspirerade till den vinklingen :-D?
SvaraRadera