TEMA Att städa

Varje månad gjorde Astrid samma sak
Med extrem ihärdighet skurade hon noga av alla lister och karmar i lägenheten, och drog fram spisen för att ta bort alla smulor och annat jox som hamnat där.
Den lilla boningsmaskinen hon köpt på rea fick anstränga sig lite extra, och fönstren som sträckte sig från golv till tak gnuggades med millimeterprecision. Inte en enda liten fläck fick vara kvar.

Anledningen till städandet var att hon hoppades hitta ett litet hus att flytta in i, och ville komma iväg från lägenheten så fort hon bara kunde.
Det visste väl alla att göra en flyttstädning tog tid, karmar skulle bättringsmålas, tapeter som var trasiga skulle lagas. Allt sådant var redan klart.

Nackdelen var att Astrid knappt kunde röra sig i sitt lilla krypin. Den lilla ettan på tjugofem kvadrat var trång, och plasten Astrid satt över möblerna, och väggarna prasslade irriterande.
Inne på toaletten hängde ett par vita handskar som hon använde för att stänga av och på strömbrytaren. Det fick inte finnas några äckliga fläckar där ifall hon skulle ha lägenhetsvisning.

Mäklaren var redan utsedd, han jobbade intill och var både snygg och trevlig, någon att få förtroende för. Det var viktigt för Astrid.

Månaderna gick och sjok efter sjok av vit färg målades på dörrkarmarna. Vid det här laget hade den en gång så vackra ytan blivit full av rinnmärken från torkad färg. Astrids pappa hade hjälpt henne första gångerna, men tyckte numera att hon uppvisade galna tendenser och höll sig undan.

Så kom den magiska dagen då hon hittade ett perfekt litet hus. Det låg bredvid en sjö, och skogen ruvade precis bakom. Astrid fotograferade både hus och utsikt, kollade så att kommunen inte hade några byggprojekt igång, och budade.
Budgivningen blev tuff, och när hon skrapat ur det absolut sista i sin kista och lagt det på bordet tvekade den andra budgivaren flera dagar innan han drog sig ur.

Jublande lycklig bjöd Astrid in mäklaren till sin lägenhet, och visade stolt upp den lilla pärlan.
"Nå, hur mycket tror du att jag kan få? Är det möjligt..." Hon tvekar några sekunder. "Är det möjligt att jag kan få två miljoner för den?"
Mäklaren studerade de klumpigt målade listerna, golvet som trasats sönder av alltför grovt skurande, diskbänken som var full av runda cirklar gjorda av svinto, och fönstren som var repiga med ruttnande karmar, sedan drog han ned plasten som täckte tapeterna och upptäckte det gröna möglet som växte där.
"Tyvärr måste jag berätta att den här lägenheten måste saneras och helrenoveras. Har du verkligen bott i det här?"
Han tittar på den gamla kvinnan som har nedpissade byxor, och ett hår som är fyllt av tovor.
Astrid ler och svarar: "Ja."
Mäklaren vet inte riktigt hur han skall tackla situationen och tackar artigt för sig, och går därifrån.
"Jag återkommer, jag skall bara prata med min chef.", säger han innan dörren slås igen.