1 oktober 2011

TEMA Baktala

"Nå, vad tror ni kvinnor gör när de har sina tjejträffar?"
Männen tittar på varandra, ler, tänker på kvinnorna de bor med, funderar, men låter händerna ligga tätt mot sidorna. Alla tänker nästan samma sak.
"Äh lägg av, någon av er måste väl veta vad som försiggår på de där träffarna? Har ni aldrig varit med, eller..." Han gör en kort paus. "Tjuvlyssnat?" Mannen skrattar högt och låter blicken vila på en lite yngre kille som inte hunnit uppnå samma ålder som resten av gänget. "Du har säkert en tjej som brukar springa på sådant där?"
Den unga killen nickar, och säger "De är rätt tuffa..." han tänker säga något mer, men tystnar.

Mannen som för dagen är iklädd kostym viftar teatraliskt med händerna. "De baktalar oss, berättar hur vi är i sängen, och pratar vitt och brett om det vi är dåliga på." han pekar på en man som också är iklädd svart kostym. "Du vet vad jag talar om, eller hur?"
Den utpekade mannen nickar sakta med huvudet.
"Jodå, jag skiljde mig av den anledningen." han tar av sig kavajen. "De hörde inte mig när jag kom in genom dörren, och Susanne berättade i det ögonblicket hur usel jag var i sängen, och att hon stannade av en enda anledning, arvet efter pappa." Mannen suckar tungt. "Jag älskade henne, och hade ingen aning att hon kände så, och pappa skulle säkert leva många år till. Det kändes som ett stort svek, ett hårt boxslag i magen."
Den äldre mannen lägger handen på hans axel.
"Det var egentligen det bästa som kan ske. Jag vet..." han funderar några sekunder. "Jag vet en man som lade sin mobiltelefon i rummet i smyg. Skilsmässan var ett faktum bara några månader efteråt."

Nu börjar resten av männen prata sinsemellan, och de tittar på mobilen. Många av dem har en fru eller sambo som just i detta ögonblick sitter med sina vänner i huset där de bor, och männen vill hem.
En man räcker upp handen. Han har en slips med en kvinna avbildad.
"Jaa...?" Säger den ledande mannen.
"Min kvinna har inga hemligheter för mig. Det vet jag med säkerhet."
Församlingen skrattar rått, och några ropar. "Du är såååå lurad."
"Nä det är sant.", fortsätter han och viftar med händerna för att tysta de andra. "Vi pratar om allt, och våra eskapader i sängkammaren stannar just där. Ingen av oss diskuterar den andra med vännerna. Vi lade faktiskt in det löftet i vårt giftermål."

En man som hittills hållit tyst räcker upp handen.
"Min kvinna och jag har ett avtal också. Varför skall jag prata om henne då hon inte är med? Snälla saker är okej, men det andra...det som sårar...sådant pratar vi om med varandra."

Natten är långt gången, och alkoholen som varit hög i männen börjar att dala. En efter en går de hemåt, och ledaren blir ensam. Ur en låda tar han upp ett fotografi på en kvinna, stryker sakta med fingret över det, och snyftar bittert. Det är enkelt att säga åt andra vad de skall göra, men svårare att göra det själv tänker han, och tittar ut genom fönstret där regnet faller. Mannen trycker på uppspelning på sin mobil, och ett sorl av kvinnoröster hörs.

"Hur är han då?" säger en kvinna och fnittrar. "Min karl är en katastrof i sängen. Han har inte lyckats en enda gång." hon skrattar högt."Fattar ni hur illa det är? Inte en enda gång...jag har skaffat mig en älskare som är underbar i sängen...en riktig hingst."

Mannen stänger av mobilen, och lägger sig på sängen med ansiktet ned i kudden.





3 kommentarer:

  1. Han gjorde ett stort misstag. Han dömde alla efter en.

    SvaraRadera
  2. Jag gillar Kalle Byx kloka kommentar också. Funderar på om det är en norm som tjejer ska leva upp till "på tjejträffar förtalar vi våra män". Som kvinna förväntas man också göra det för att höra till.

    SvaraRadera
  3. Instämmer i Kalle Byx & Pias kloka kommentarer.

    Snyggt gestaltad text, jag kan verkligen se (och höra) allt framför mig! :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...