Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
25 oktober 2011
Tisdagen den 25 oktober
Tisdagen den 25 okt.
Razmus har hostat hela natten, och hade feber igår kväll, så det är med stor bävan jag känner på hans panna, och lättat konstaterar att febern är borta, i alla fall tillfälligt.
Farmor Britta och plastfarfar B-o har bjudit iväg de två äldsta barnen på Karlsson på taket, och vill då att de skall vara friska. (Hur lätt det nu är med 75 möjligheter att bli sjuk)
Jag dukar fram frukost samtidigt som jag klär på mig understället och jeansen, sedan far vi iväg. Zabine hoppar glatt in på skolan, Razmus surar för att han inte får vara hemma. Han vill inte vara i skolan idag. ”Jag är ju sjuk!” skriker Razzel irriterat och kastar bagen med simgrejor i backen. ”Jag vill inte simma! Det är tråkigt!”
Han har gått på simskola ett tag genom skolans försorg, men viljan saknas och då blir det lite hallabalou med det där. Funderar på att följa med någon dag, men har fått veta att simpersonalen inte tillåter någon att vara i bassängen med barnen, inte ens skolans personal.
Nåja, idag är det klädsim som gäller, så vi får väl se…
När Lilleman kommer in till dagis möter vi en stor skylt med texten:
MAGSJUKA PÅGÅR tänk på 48-timmarsregeln!
Jag skjuter bak Lilleman snabbt som attan, och backar efter att ha ropat in till Sirpa att vi åker hem igen. Hon skrattar och vinkar.
Hampuz blir naturligtvis ledsen, men följer snällt med.
I bilen skriver jag dagens skrivpuff och spelar in mig själv på youtube, något som inte fungerar att göra hemma. Det är för dålig täckning, trots att vi numera har 4g-modem, men får 3g-plus. Det fungerar bättre än förr, men inte perfekt.
Det är så vackert ute den här tiden, och flera gånger funderar jag på att stanna och fotografera vad jag ser. Dimman håller på att försvinna från täkterna, och en nyvaken sol stiger sakta upp bakom träden så att de syns som i siluett. Sååååå vackert att jag får en klump i magen av lycka att ha ynnesten att bo mitt i det.
Väl hemma måste vi elda. Huset är kallt, och lilla Zenta trycker sig tätt intill sin mamma.
Hon har börjat gå på tidning nu, och igår åt hon yttepyttelite köttfärs och drack vatten. Snacka om livets mirakel…tänk om en treveckorsbaby skulle vara så utvecklad…
Hampuz plockar fram klossar och bygger torn och bilar, medan jag bloggar, kikar in på Vattenfall för att vintersäkra fakturorna, och tar sedan itu med disken som staplats på diskbänken. Vi har en diskmaskin nere i källaren som vi inte kopplat in, men än så länge är köket för litet, och vadå…jag är ju ändå hemma.
Att diska är som att gå på terapi. Du kan inte lämna platsen och kan tänka på annat.
Ha nu en underbar dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Ja, så där kan man också ha det när man har barn. Låter faktiskt rätt mysigt, även om du kanske inte känner så. Konstigt det där med att varken föräldrar eller lärare får vara med på simskolan... Vad gör de som är så farligt att inte andra får vara med?
SvaraRaderaKram Kim
Det jobbiga är alla dessa sjukdomar som kommer om och om igen. Jag tycker sååå synd om Lilleman som är förkyld nästan jämt, men han är bara glad över att få vara hemma.
SvaraRaderaSimlärarna vill vara ensamma med barnen.
Kram