Min älskade yngsting Hampuz har ett elakt Hemangiom(lymfkärlsnystan) stort som en spelkula i ena kinden, och ett mycket mindre i den andra kinden. En gång om året åker vi på koll hos en underbar läkare som noga undersöker så att det inte ökat, eller tillstött något annat.
Igår när jag googlade på hemangiom hittade jag det här
Hampuz knöl var stor som en valnöt ett tag, och om du vill läsa om tiden vi fick vänta innan vi fick diagnos kikar du in på min hemsida och läser vad som hände några veckor efter att vår son fötts.(Han är född 21 nov.2007)
Nåväl, igår hade jag lovat Hampuz att vi skulle ta oss till sjukhuset via kommunala medel. Först åkte vi till Tumba där bilen parkerades, sedan pendel till Karlberg, och därifrån buss.
En och en halv timme senare stegade vi in på sjukhuset, och döm om min förvåning när samma sköterska som tog hand om oss första gången jag var där kommer och hälsar. jag kramade om henne, och vi pratade lite.
Läkaren undersöker sonen, och mäter kulan som...jippie! minskat i omfång, och verkar ha för avsikt att försvinna.
Jag nästan hoppar ut därifrån, och vill egentligen tala om för hela världen att kanske, kanske min lilla ytting blir av med sitt sneda ansikte. Förvisso ser inte alla att det är det, men jag och släktingarna gör det.
Lilleman får en vaniljbulle i belöning, och en påse bilar, sedan åker vi samma väg hemåt.
Går lite vilse vid st.eriksplan, men hittar till slut rätt och kan ta pendeln hem.
Men nu är Hampuz less och trött på att bete sig bra. Han gnäller, lägger sig på golvet, gråter och orkar inte ens försöka le.
Väl i bilen somnar den lille som en stock och sover tills vi kommer hem.
Peter vill ha hållhjälp på sitt företagsjobb SPEED BYGG&PLÅT så jag byter snabbt om till tjocka fleecekalsonger, arbetsbyxor, underställ och tjock jacka. Mössan och vantarna lägger jag i ryggsäcken ifall att...
Rita som agerat barnflicka hela dagen sitter och spelar spel med ungarna som knappt vinkar då jag går.
Bilen tar mig till Tumba igen, jag parkerar, och hoppar på pendeln till Älvsjö där jag sedan sitter och läser sista numret från Filmbasen tills Peter dyker upp.
Efter en snabb fika åker vi ut i mörkret till en byggarbetarplats där de flesta gått hem. Att vara egen företagare innebär verkligen att jobba udda tider. Peter är numera alltid på drift, och alla, jag menar ALLA sliter febrilt i honom för att få hjälp.
Under kvällens gång diskuterar vi hur svårt det är att få jobb, och den stora efterfrågan det just nu är på byggnadsplåtslagare. Hm...om jag inte vore så förbaskat höjdrädd skulle jag också hoppa på det där, men...
Plötsligt minns jag en kille som jag träffade ute på krogen. Han var brandman och höjdrädd, men sade att det där lägger sig efter ett tag. Kanske är det så.
Jag har varit med Peter på taket massor av gånger, och brukar hjälpa till med det ena och det andra.
Att bli plåtslagarlärling hos honom skulle säkert vara kul, och att jobba ute tilltalar mig.
Vi kom hem klockan tolv på natten, och stackars Rita låg och halvsov i soffan. Hon är en ängel som alltid ställer upp, och ungarna älskar henne.
Idag var jag lite mör i kroppen, men klev ändå upp hyfsat tidigt. Efter frukost kollade jag arbetsförmedlingens utbud, skrev skrivpuff och kollade fejan.
Nu skall jag tota ihop lite mat till mina vargar, och sedan försöka skriva på manuset. Vilket inte är alltför enkelt när ungarna har lov.
Hoppas jag vinner din bok! Jag såg utlottningen på Facebook.
SvaraRadera