Två halvt utslagna tänder vid lek

Vaknar klockan sex av att en liten varm kropp smyger ned i sängen, trycker rumpan mot mig och somnar.

Slumrar, men hör att hunden gnyr och vill ut. Tittar på klockan som står på 6.34, kliver upp och tar ut vovvarna.

Efter frukost leker barnen uppe i Razmus loftsäng medan jag försöker klippa klorna på valpen som inte alls vill samarbeta.

Plötsligt hör vi ett högt skrik, och Zabine som gråter hysteriskt.

"Mamma, jag blöder, mamma..."

Jag sliter till mig hushållsrullen och rusar in med Peter vid min sida.

Zabine blöder ur munnen, och har blött ned sig själv och sängkläderna. 

När hon tagit sig ned på golvet ser vi att de två främsta tänderna sitter och dinglar i tandköttet. Blodet rinner, och hon gråter.

Vi ringer snabbt till tandläkaren som säger till oss att komma in. Hampuz som var den som sparkade henne kommer smygande, lägger armarna runt Zabine och viskar ett nästan ohörbart förlåt.

Han skäms den lille, så mycket att han gömmer sig under täcket.

Vi diskuterar om igen vådan av att sparka, och jag visar blåmärket han gav mig igår då en hård kick målade mitt skenben blått.

"Förlåt mamma...", säger han och kryper in i min famn. "Det var inte meningen."

Peter far iväg med Zabine till stan för att kolla så att allt är okej. Jag tror att de tar bort tänderna eftersom det är mjölktänder, och de ändå skall bort.

Razmus spelar playstation, och jag tänkte försöka skriva en novell på temat Vändpunkten. Tidningen Skriva har ju en novelltävling med det temat.

Nu avvaktar jag Peters samtal hur det går för lillan.

Ha det gott