En liten inblick i mitt manus

Så var äntligen dagen till ända, eller rättare sagt jobbardagen...för idag har jag burit gipsskivor via en smal brädspång som leder till en byggställning. Ungefär 130 skivor räknade vi till när två packar var flyttade. I morgon måste vi fortsätta med nästa hög. Hoppas, hoppas att det inte stormar för mycket inatt, för då flyger presenningen vi lagt över den bort.

Jag var blöt intill kroppen när vi avbröt bärandet och hämtade tre barn. Det är skönt att jobba med kroppen, men jag får nog träningsvärk inatt eller i morgon.

Nu sitter ungarna och Peter och tittar sig glosögda på teven där reklam varvas med filmer och annat dravel. Ärligt talat är det sällan något att se på kvällarna, men nattetid är det desto mer sevärda filmer. Det är bara reklamen som skall tas bort så är jag helnöjd.

Peter har också blivit förkyld, men gnäller inte över det utan jobbar glatt vidare. Razmus hostar, och Hampuz hostar, men Zabine är frisk och håller ställningarna på skolan medan kamraterna däckar en efter en.

Idag var sista dagen på mycket länge som de tillbringar dagen på dagis och skola...nu väntar långa sovmornar, lek hela dagen, promenader i skogen och gemensamma luncher och middagar.

Inte förrän nästa år kommer de att återvända till vardagen med dagis och skola.

Visst blir det säkert tjafs och bråk dem sinsemellan, men i det stora hela tror jag att de kommer att njuta.

Och jag kommer att ta lite skrivtid varje dag då de tittar på morgonteve.

Nu skall jag slå av internet och återvända till min fantasivärld där inget är förbjudet, eller för farligt.

Min huvudkaraktär Charlie har presenterat sig och du som läsare har fått veta några av hennes hemligheter, men hennes make Jocke kommer du nog inte att tycka är särskilt trevlig. Han både bedrar och ironiserar stackars Charlie i tid och otid.

Första kapitlet är spikat, och det andra påbörjat...och jag har genom mitt specialsynopsis superkoll på varenda kapitel som skall komma. En underbar känsla.

Kram på er