Ja du, jag vet inte vart jag skall börja...
Nu har jag inte bloggat på två hela dagar, och inte skrivit på en. Istället har jag och Peter burit massor av gipsskivor, handlat julklappar till hela barnaskaran och hängt presenning över vår nya balkong för att skydda den från drivande snö.
Julklappar ja, hm...
Vi åkte till Farsta och gick omkring i köpcentrumet en hel dag. Razmus och Hampuz drog och slet i leksaker, åt glass, åt mat, och tittade på jultomtar som svettiga ångade omkring och kramade barn.
Naturligtvis blev ungarna stökiga efter ett tag, och lekte tafatt i en butik medan vi vuxna stod och pratade kamera med en anställd.
Razmus puttade Lilleman så att han ramlade rakt på ett jättepakets hörn och skar upp ett sår under ögat.
Först blödde det inte, men efter bara några sekunder rann det blod.
Efter en bassning på Razzel köpte vi en rosa kamera som skall bli min till att börja med.
Det ligger till så här förstår du:
Min dotter Zabine 6 år älskar att fotografera, och har viss talang för det, men att ge en tusenkronorskamera till henne känns inte riktigt befogat. Det är alltför lätt att tappa eller göra något annat oförutsett med den.
Av den anledningen beslöt vi oss för att köpa en ny till mig i julklapp, och ge Zabine vår gamla eminenta som tuggat i 7 år utan ett fel. Och OM hon är duktig förpassar jag den nya vidare till henne om några månader eller så. Bra ide´va?
Så plötsligt har jag fått en rosa sötnos som är både liten och bra.
Efter en bassning på Razzel köpte vi en rosa kamera som skall bli min till att börja med.
Det ligger till så här förstår du:
Min dotter Zabine 6 år älskar att fotografera, och har viss talang för det, men att ge en tusenkronorskamera till henne känns inte riktigt befogat. Det är alltför lätt att tappa eller göra något annat oförutsett med den.
Av den anledningen beslöt vi oss för att köpa en ny till mig i julklapp, och ge Zabine vår gamla eminenta som tuggat i 7 år utan ett fel. Och OM hon är duktig förpassar jag den nya vidare till henne om några månader eller så. Bra ide´va?
Så plötsligt har jag fått en rosa sötnos som är både liten och bra.
Och Zabine blev jätteglad.
Jag är nu på fjärde kapitlet i min bok, och skriver så fingrarna blöder. Det är underbart när flowet intar mitt liv, och jag bara trycker på tangenterna utan att ens fundera.
Vi har även snickrat på övervåningen, och burit in fler gipsskivor. De sista nästan sprang vi in med eftersom det kom stora snöflingor fallande från en blågrå himmel. Okej, jag gillar snö, men inte när jag skall jobba ute med så känsliga saker.
Igår började morgonen med att jag vaknade med ett ryck av en illande smärta i revbenstrakten. Flämtande reste jag mig upp, och insåg att jag troligtvis hostat sönder ett revben under natten, eller åtminstone spräckt det. För inte har hostan gett med sig inte, no, no...den har blivit värre.
Jag hostar tills jag kiknar ur och nästan spyr.
Gissa om jag kommer att vara lycklig när det här är över? Kommer aldrig mer att klaga över en enkel förkylning med snor och vanlig hosta.
Barnens farmor och hennes karl kom åkande hit med första julklapparna, och barnen rev glatt upp det ena efter andra paketet under jubel.
Lilleman fick det största paketet, en ny svart/vit Stigasnowracer. Åh vad han var glad hela kvällen över sin julklapp. Hampuz ville inte kliva av den en enda sekund, inte ens för att äta.
Zabine fick ett Petshophus som hon tyvärr redan hade(sorry svärmor, jag glömde att hon hade ett sådant), en snygg tröja och målarböcker.
Razzel fick en tröja, kalsonger, en bok som verkar jättebra, och Star Wars lego.
På kvällen försökte jag gå in på Ann Ljungbergs Skrivarprat som jag nu testar i 6 månader för att kolla om det är något för mig, men lyckades inte.
Det blev inget skrivande igår, varken puffar eller skrivarkalendrar, men idag skall jag gå på det igen.
Idag är det sista dagen Razmus går i skolan, och det är nog dags för lite vila från tidiga mornar och bilfärder genom mörka skogar. Han hade absolut ingen lust att gå upp.
När jag passerar källartrappan ser jag att Peter glömt sin kasse med privatkläder (han skall på julfest ikväll), och hör i samma sekund att mobilen ringer. Det är Peter som frågar om vi vaknat.
När jag berättar vad som står i hallen skrattar han och säger; "Jag får väl åka hem igen då.", men låter inte ett dugg ledsen för det.
Jag och ungarna äter frukost när han kommer, och ser från fönstret att älsklingen tar bort snön och skrapar rutorna på min bil.
Vi tittar på julkalendern tillsammans, och åker sedan mot skolan.
På halva vägen minns jag ljusen som fladdrat i staken...var de släckta eller? Peter minns inte, och jag vill hem.
För några månader sedan, närmare bestämt den 18 aug. hade Statoils biltvätt sönder vår bakre vindrutetorkare, och jag åkte till deras serviceställe BILSKADECENTER i Tumba dagen efter för att få hjälp.
En trevlig kille lovade att höra av sig då delen kommit, och jag åkte nöjd därifrån.
Ha hörde aldrig av sig, och Peter åkte dit för att Prata med ytterligare en kille som lovade höra av sig, men i samma mening berättade att de höll på att flytta till Södertälje.
Hm...telefosamtalet uteblev, och Peter ringde IGEN...pratade med en kille som berättade att jo då delen låg i Södertälje någonstans, men han visste inte riktigt var.
Behöver jag säga att Peter blev irriterad, men behöll sansen och var trevlig.
Killen lovade återkomma.
Augusti hade övergått till både september och oktober.
Jag torkade varje morgon av min bakruta, men sikten blev stundtals dålig, och jag blev allt surare.
Men, så skulle vi renovera vår andra bil, och ringde ytterligare en gång till en idel ursäktande kille som sade att han skulle skicka över en anställd med delen, så kunde den andra verkstaden utföra jobbet.
Ha, ha...vilket skämt!
När vi kom dit med båda bilarna fanns det ingen del där, och något telefonsamtal fick vi inte.
Peter ringde IGEN, men kom bara till en full telefonsvarare som blippade.
Grrrr, nu var jag ARG! Vilken skitservice de hade...
Idag åkte vi till Statoil som skickade oss vidare till ett annat företag där Peter köpte delen och satte dit den själv.
Och jag...tog Peters stora Pickup och brummade snabbt som attan hemåt med hjärtat i halsgropen.
Naturligtvis var ljusen släckta, och när jag sitter här minns jag att jag släckte dem under tiden som jag reste mig upp.
Dock vore det väl urfånigt att elda upp ett hus för en vindrutetorkares skull, så jag är glad att vi åkte hem jag och barnen.
Nu har klockan blivit 10.30, så nu är det först dags för skrivpuff, sedan skrivarkalender och fortsatt manusskrivande.
Till min hjälp har jag fått den här lilla figuren som jag hängt ovanför mitt huvud i skrivarhörnan. Jag kallar henne Inspira
Hundarna har lagt sig tillrätta i soffan, och katten ligger spinnande i vår säng och myser.
Ha en underbar dag
Jag är nu på fjärde kapitlet i min bok, och skriver så fingrarna blöder. Det är underbart när flowet intar mitt liv, och jag bara trycker på tangenterna utan att ens fundera.
Vi har även snickrat på övervåningen, och burit in fler gipsskivor. De sista nästan sprang vi in med eftersom det kom stora snöflingor fallande från en blågrå himmel. Okej, jag gillar snö, men inte när jag skall jobba ute med så känsliga saker.
Igår började morgonen med att jag vaknade med ett ryck av en illande smärta i revbenstrakten. Flämtande reste jag mig upp, och insåg att jag troligtvis hostat sönder ett revben under natten, eller åtminstone spräckt det. För inte har hostan gett med sig inte, no, no...den har blivit värre.
Jag hostar tills jag kiknar ur och nästan spyr.
Gissa om jag kommer att vara lycklig när det här är över? Kommer aldrig mer att klaga över en enkel förkylning med snor och vanlig hosta.
Barnens farmor och hennes karl kom åkande hit med första julklapparna, och barnen rev glatt upp det ena efter andra paketet under jubel.
Lilleman fick det största paketet, en ny svart/vit Stigasnowracer. Åh vad han var glad hela kvällen över sin julklapp. Hampuz ville inte kliva av den en enda sekund, inte ens för att äta.
Razzel fick en tröja, kalsonger, en bok som verkar jättebra, och Star Wars lego.
Det blev inget skrivande igår, varken puffar eller skrivarkalendrar, men idag skall jag gå på det igen.
Idag är det sista dagen Razmus går i skolan, och det är nog dags för lite vila från tidiga mornar och bilfärder genom mörka skogar. Han hade absolut ingen lust att gå upp.
När jag passerar källartrappan ser jag att Peter glömt sin kasse med privatkläder (han skall på julfest ikväll), och hör i samma sekund att mobilen ringer. Det är Peter som frågar om vi vaknat.
När jag berättar vad som står i hallen skrattar han och säger; "Jag får väl åka hem igen då.", men låter inte ett dugg ledsen för det.
Jag och ungarna äter frukost när han kommer, och ser från fönstret att älsklingen tar bort snön och skrapar rutorna på min bil.
Vi tittar på julkalendern tillsammans, och åker sedan mot skolan.
På halva vägen minns jag ljusen som fladdrat i staken...var de släckta eller? Peter minns inte, och jag vill hem.
För några månader sedan, närmare bestämt den 18 aug. hade Statoils biltvätt sönder vår bakre vindrutetorkare, och jag åkte till deras serviceställe BILSKADECENTER i Tumba dagen efter för att få hjälp.
En trevlig kille lovade att höra av sig då delen kommit, och jag åkte nöjd därifrån.
Ha hörde aldrig av sig, och Peter åkte dit för att Prata med ytterligare en kille som lovade höra av sig, men i samma mening berättade att de höll på att flytta till Södertälje.
Hm...telefosamtalet uteblev, och Peter ringde IGEN...pratade med en kille som berättade att jo då delen låg i Södertälje någonstans, men han visste inte riktigt var.
Behöver jag säga att Peter blev irriterad, men behöll sansen och var trevlig.
Killen lovade återkomma.
Augusti hade övergått till både september och oktober.
Jag torkade varje morgon av min bakruta, men sikten blev stundtals dålig, och jag blev allt surare.
Men, så skulle vi renovera vår andra bil, och ringde ytterligare en gång till en idel ursäktande kille som sade att han skulle skicka över en anställd med delen, så kunde den andra verkstaden utföra jobbet.
Ha, ha...vilket skämt!
När vi kom dit med båda bilarna fanns det ingen del där, och något telefonsamtal fick vi inte.
Peter ringde IGEN, men kom bara till en full telefonsvarare som blippade.
Grrrr, nu var jag ARG! Vilken skitservice de hade...
Idag åkte vi till Statoil som skickade oss vidare till ett annat företag där Peter köpte delen och satte dit den själv.
Och jag...tog Peters stora Pickup och brummade snabbt som attan hemåt med hjärtat i halsgropen.
Naturligtvis var ljusen släckta, och när jag sitter här minns jag att jag släckte dem under tiden som jag reste mig upp.
Dock vore det väl urfånigt att elda upp ett hus för en vindrutetorkares skull, så jag är glad att vi åkte hem jag och barnen.
Nu har klockan blivit 10.30, så nu är det först dags för skrivpuff, sedan skrivarkalender och fortsatt manusskrivande.
Till min hjälp har jag fått den här lilla figuren som jag hängt ovanför mitt huvud i skrivarhörnan. Jag kallar henne Inspira
Hundarna har lagt sig tillrätta i soffan, och katten ligger spinnande i vår säng och myser.
Ha en underbar dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.