Första lovdagen-fotografier i massor

God morgon

Natten har varit lite stökig eftersom revbenet smärtar hur jag än ligger, men hostan har varit relativt snäll.

Inatt skrev jag bara till två, sedan ville Peter ha sällskap i sängen. Det var så kallt att jag hade en filt under mig, en ovanför och täcket på det. Naturligtvis var sockor på, och pyjamas. Kylan från det tomma utkylda utrymmet under mig strömmar upp i sängens botten, och in i min kropp. I alla fall känns det så.

Nattens skriverier resulterade i ett kapitel, och insikt i några saker jag förut skummat över. Jocke får kött på benen, och både bra och dåliga egenskaper. Helt enkelt en människa.

När jag vaknade av mobilen i morse var jag först lite förvirrad, men insåg snabbt att:

1. Det är första lovdagen idag

2. Det innebär att jag kan krypa in under täcket och fortsätta sova

3. Det är snart Julafton

4. Det är barnbidragsdags

Fyran är i dagsläget högintressant eftersom räkningarna staplats på hög av skäl som vi inte kan påverka.

Jag lösgör mig från Lilleman som ligger tätt intill mig, och går ut i vardagsrummet där hundarna möter mig. Det är lite kallt i huset, så jag sätter fyr i kaminen och klär på mig varma fleecebyxor och tröjor i lager.

Barnen vaknar och bygger med det nya legot Razzel fick, och jag...skriver dagens första blogginlägg.

Snön ligger vit på backen, och kanske det går att åka snowracer, men bara kanske. Vi pratar om att testa i alla fall. 

Den härliga hänggungan är fylld av snö och is, och ser inte alls särskilt välkomnande ut.

Tänk att det bara var några månader sedan jag satt barfota i den och läste morgontidningen. Frosten gör vackra rosor, och kylan känns uppfriskande.

Zenta, vår lilla valp är alldeles tossig av glädje, och biter både i gräs, mamma Zilla och en morrande pappa.

Zally håller sig först på behörigt avstånd, men kommer snart nedstudsande och deltar i Zentas lek. Det är en fröjd att se hund och katt må så gott tillsammans.

Efter att jag kollat att presenningen inte lossnat går jag och hundarna in igen. Det syns små blöta spår över hela golvet där de gått, och det gäller att parera för att inte bli våt om fötterna.

De yngsta barnen sätter sig runt köksbordet för att teckna. De fick både tuschpennor och block i julklapp av farmor, så det finns gott om material.

Hampuz tystnar och koncentrerar sig djupt på att få till linjerna exakt som han vill ha dem.

Zabine ritar flickor och älvor

När jag börjar sätta in det de tecknat tidigare i pärmen hittar jag flera stycken som är riktigt fina. På dagis och skolan säger lärarna att samtliga ungar är konstnärliga. 

Lilla Zabine var inte speciellt gammal när hon satt i vagnen och sjöng hela dagarna till farmors stora förvåning. Det och dansen är min lilla skruttas liv, så vi får nog uppsöka en dansskola igen. Förra gången var hon för ung och blyg.

Zabine utreds just nu av en speciallärare på skolan eftersom hon alltid drömmer sig bort, och knappt svarar på tilltal emellanåt.

Nu skall jag äta frukost, sedan skriva puffen och därefter möta svärmor för att byta Zabines julklapp. Har ingen lust att gå i affärer idag, men det är ett nödvändigt ont. Jag rapporterar senare hur det gick att ta in tre ungar i Paradiset och få dem därifrån utan att de får något med sig hem. Hm...

Kramar