My har landat i Grödinge-Hälsingland är full av snö-Nyinköp av böcker

I förrgår hade barnen julafton igen:

Denna gång hos sin farfar...som tillsammans med barnens faster vräkte över dem julklappar.

Vi gav honom en blomma som var lite speciell, och inte röd. Skönt att ha en annan färg.

Zabine blev alldeles hysterisk när hon öppnade ett paket där Monster High dockan Draculaura dolde sig. Jo då du läste rätt. Dockan heter Draculaura. Lika svårt att uttala som att skriva.

Kvällen var räddad för Stumpan så hon var glad och nöjd resten av den.

Jag fick ett par varma sockor i försenad födelsedagspresent, och Lilleman fick till sin stora glädje en enorm bilbana.

Razmus var trött, och orkade inte riktigt engagera sig i sina julklappar även om han försökte...men han blev inte lottlös. Razzel fick ett paket Ninjago-lego, flera småpaket med bionicle, en bok mm

Klockan hade passerat elva, och småttingarna med Zabine i spetsen ville hem. De var trötta.

Igår eftermiddag fick jag fint besök:

I postlådan låg nämligen min författarväninna Desiree Fredlunds egenutgivna bok MY.

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att kika i den, men såg först allt som i dimma eftersom jag numera har uppnått den högaktningsvärda åldern 47 år, och måste ha glasögon för att överhuvudtaget kunna se någon text. Det är inte lätt att bli gammal...man får väl vara glad att kroppen är någorlunda snäll.

Nåväl, jag kunde som sagt var inte hålla mig, och satt snart fnittrande i stolen över My:s alla upptåg och tankar, och Martins längtan efter henne. Tyvärr kom Peter hem, och stoppade mig med orden:

"Kom igen nu, nu åker vi."

Jag slog ihop boken, och packade ned den bland allt det andra. packningen var inte att leka med, jag lovar. Med tre barn blir det mycket kläder, men sedan skall ju hundarna ha mat, katten ha mat, och kattsand med sig. Därtill har jag packat ned vinterkläder till oss vuxna, för naturligtvis skall jag leka med ungarna i backen. Men julklapparna får stanna hemma och öppnas när vi kommer hem.

Våra barn har hittills haft två julklappsutdelningar, och Julafton har inte ens börjat.

Resan hemåt Hälsingland gick bra. Peter och barnen sov medan jag drabbades av tunnelseende av de satans pinnarna någon placerat mitt i vägen. Jag försökte köra på för att ligga först och kunna använda hellyset, men tyvärr kom det bilar från andra hållet, så jag fick snällt köra i halvmörker.

Undrar varför ingen uppfunnit en strålkastare som inte bländar mötande eller framförvarande.

Under tiden jag kör hittar jag på sånger om vintern som jag skrålar med whiskyröst, faktiskt låter jag lite som Rod Stewart...eller...inte. Peter uppskattar inte min skönsång och vrider sig som en mask på en krok, så jag slutar sjunga, och funderar istället i det tysta på mitt bokmanus, och vad jag kan addera till det.

Och faktiskt...mitt ute i ingentings kylande mörker hittade jag en scen till den. 

Klockan var tolv när vi dammade in på syrrans gårdsplan där hon jagar en ponny som inte alls vill gå in i sitt stall.

Våra hundar kastar sig ut från bilen och springer efter hästen, men blir stoppade av mig som ryter. "Stanna!", och till min förvåning gjorde de det.

Lilleman är trött, likaså de andra, så det blir snabbnattning. Ha, ha...trodde jag ja, Hampuz skriker efter mig och jag kryper ned i sängen där det ligger katter, hundar och ungar i en salig röra. Jag njuter så mycket av det att jag somnar.

I morse vaknade jag av att Zenta gnydde och ville ut, så jag smög mig ut där det var knarrande snö och kallt. Lilleman kom in i köket, och jag dukade fram frukost.

Just nu är vi tre vuxna, fem barn i varierande åldrar, sex hundar, fem katter, ett marsvin, och två akvarium fyllda med fiskar. Livet leker!

Idag skall vi pynta granen, handla mat, och barnen har redan stuckit ut till backen för att åka pulka.

Jag hoppas också få tid till skrivning, men...det återstår att se hur det blir med det.

Ha en underbar dagen före julafton dag