4 december 2011

Recension av filmen WINTER`S BONE

Den här filmen har jag hört sååååå mycket om att jag bara måste se den.
Tyvärr tycker jag inte alls att den är så fantastisk som alla skriver. Visst, den är bra, men inte så där att jag slår klackarna i taket och hurrar.
Jag blir däremot väldigt intresserad av att läsa boken som den är baserad på.
Författaren heter Daniel Woodrell

Ree är en sjuttonårig tjej som får ta hand om sin psyksjuka mamma och de två småsyskonen när pappa Jessup måste fly pga en väntande rättegång.
Pappan gör knark som alla andra i den lilla dalen, och karaktärerna som bor där är mer eller mindre halvskumma typer med en inneboende ilska och rädsla för främlingar.

Jessup har pantsatt familjens hus för att få borgen, och de riskerar att bli av med det om inte pappan kommer till rättegången. 
Av den anledningen går Ree ned till dalen och söker upp människorna som inte är intresserade av att hjälpa henne, och ständigt varnar Ree för att fortsätta letandet. 
Vad jag förstår är de släktingar till Jessup och hans familj.
Några få varma själar finns dock, och det är tack vare grannarna de överlever. En kvinna delar med sig av kött och annat, ytterligare än kommer med andra matvaror.

Efter ett tag förstår hon att pappan är död, men utan bevis åker de ut ur huset. 

En oväntad hjälp dyker upp, och Ree hittar ett sätt att bevisa faderns död utan att ge dem kroppen.

Det som slår mig i filmen är att barnen aldrig gråter. 
De två yngre syskonen leker glatt, och av säkerhetsskäl lär Ree dem hur ett gevär fungerar, ifall hon inte skulle vara hemma när något hot dyker upp.

Mitt betyg på den här något lågmälda dramarysaren är inte alls någon allmängiltig lag, bara en syn från mitt sätt att se på film.
Vackra naturscenerier, och Ree:s briljanta rolltolkning lyfter den ordentligt. Jag sitter lite med andan i halsen och väntar på att något skall hända, men det uteblir, och egentligen vet jag inte om det stör mig eller om jag är lättad.

En sak är säker, mina manus är inte alls lika lågmälda. Mera täta, fyllda av saker som dyker upp så sakteliga. 

1 kommentar:

  1. Jag har vare sig läst boken eller sett filmen. Lutar åt att jag testar boken först.Jag har hört talas om den men har inte kommit till skott ännu.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...