Värdering

”Nå, hur många minuter tar det för er att hitta svaret? Trettio? Sextio? Mer?”

Under tiden som lärare Pettersson pratar vänder Elisa upp bladet i den ålderstigna boken och låter fingret följa bokstäver som är fyllda av vackra snirklingar och inte alls tillhör de som talas dagligdags.

Hon väntar tålmodigt tills läraren öst ur sig vanmakten över att drabbas av ointresserade slynglar och räcker långsamt upp handen.

Pettersson ignorerar hennes viftning, söker med blicken över havet av unga killar, längtar efter gensvar.

Elisa sänker handen, väntar, och lyfter den igen.

Läraren snuddar med blicken vid den smäckra kroppsdelen som pryds med ett guldarmband med berlocker i olika färger, och blodröda, vassa naglar.

Han fortsätter nedåt mot den yppiga bysten medan kinderna hettar av harm. Hur kunde hon tro att han skulle lyssna på henne. Tro att det är en rättighet som kvinna att vara smart?

Killarna i salen letar fortfarande i boken, glider nedåt, mumlar, svär. Inte en enda av dem ser det självklara mönstret lika snabbt som den unga kvinnan.

”Take it down.”, viskar Tadeus som är nyinflyttad i landet, och ser smärtan i Elisas ansikte. ”You are to smart for this group.”

Hon vänder blicken mot honom, och ler försiktigt.

”I know, but i´m dying to…”

Elisa blir varse att mumlandet i klassen tystnat, och vänder sig tillbaka mot Pettersson som vacklar, och är likblek i ansiktet. Sakta sätter han sig på golvet och tittar bevekande mot eleverna som paralyserade iakttar scenen.

”Hjälp…jag kan inte…”, viskar han och håller med båda händerna över hjärtat.

Elisa reser sig upp så snabbt att stolen välter. Sliter upp den gamle mannens stickade gråbruna kofta och skjortan som knäppts ända upp till hakan.

”Är det någon av er som kan hjärt-lungräddning?”, hojtar hon och lägger Pettersson i framstupa sidoläge som hon en gång lärt sig i skolan.

De unga killarna är nästan lika vita som läraren i ansiktet, skakar sakta på huvudet och letar ord, men får bara fram fragment av bokstäver.

”J…ka…nä…”, säger Tommy som anses vara tuffingen i gänget.

Tadeus reser sig upp och sätter sig på knä vid Elisas sida.

”I can try.”

Han pressar ihop lärarens näsa, tar ett djupt andetag och blåser in luft i Petterssons mun, kollar bröstkorgens rörelse, tar ett djupt andetag igen, och upprepar det föregående.

Efter en liten stund slås dörrarna till rummet upp, och in kommer två sjukvårdare med en hopfällbar bår mellan sig.

”

”Thankyou.”, säger Taddeus och kramar Elisas hand innan de skiljs åt. ”Don´t ever let any man say you are less worth than him.”