Anföringsverb och paneling

Så här står det i boken Svenska Impulser 1, skriven av Carl-johan Markstedt

Och Sven Eriksson

”Att välja olika anföringsverb (säger, frågar, viskar) skapar variation i din text. Vilket anföringsverb som passar bäst beror givetvis på hur personen talar.

En person som talar tyst viskar, en person som talar högt bullrar, och så vidare.”

Det här tyckte jag var mycket intressant och forskade naturligtvis vidare för att hitta fler anföringsverb att använda som ett alternativ till säger.

www.mediespråk.fi skriver så här på sin sida.

”En artikel som frossar i anföringsverben berättar, konstaterar, befarar, instämmer, frågar, tycker, intygar, resonerar, framhåller, förmodar, förklarar, tror, föreslår, betonar, poängterar, understryker, funderar, tillägger och fortsätter väcker misstänksamhet hos läsaren.”

Variationen av anföringsverb verkar ansträngd och blir störande. Anföringsverben är inte synonymer. Förklarar är inte synonymt med understryker och menar är inte samma sak som konstaterar. 

Påstå innebär att det som sägs antingen är direkt osant eller åtminstone tvivelaktigt. Var uppmärksam på anföringsverbens nyanser!

Undvik småler, skrattar, myser och liknande verb. De kan passa enstaka gånger, om de används stilsäkert där det finns anledning att återge stämningar kring en intervjusituation. Avsluta inte en artikel med "avslutar hon".

Verbet avslutar återger vanligen bara en omständighet i arbetsgången för reportern. Det är sällan den intervjuade som avslutar.

Var inte rädd för säger. Verbet säger är fritt från emotionella laddningar och passar nästan alltid. Det tål upprepning. Blir det för många säger i en artikel är förmodligen antalet repliker för stort. När det står klart för läsaren vem som citeras behöver pratminus inte avslutas med en anföringssats varje gång.

Och ja, jag vet att de här raderna rör journalister, men tycker det är bra ord att spara tills senare.

Jag googlar vidare och hittar de här:

Snäser

Framhåller

Trugande

Avböjande

Artigt

Högljutt

Vet du flera? Tipsa gärna.

Nog om det

Idag har jag och Peter satt upp panel för brinnande livet, och det blev jättefint.(Bilder kommer)

Imorgon ska jag träffa min kära väninna Susanna på eftermiddagen, och bara vara. Hon och jag är så otroligt lika, men ändå olika. Vi har umgåtts många, många år efter att ha tjoffats ihop av min chef.

Vi åkte till Mexico på en sistaminutenresa. Där startade vår vänskap, och otaliga nätter med prat där vi vände ut och in på varandra för att utforska varje skrymsle. 

Det kändes faktiskt som att bli kär. Euforiskt och galet tokigt.

Nu har Peter och jag lagt barnen, och Peter tittar på teve medan jag skriver på bloggen och laddar för en härlig skrivarnatt.

Ha det gott