TEMA Att fortsätta

"Jaha, du...är det någon ide´ att fortsätta med det här projektet?" 

Kapten Karele trycker kepsen bakåt och iakttar sonens reaktion.

"Vad menar du?"

Emil rycker till, men släpper inte hummertinan med blicken.

"Du skall veta att det inte är gratis..." Han stoppar pipan, och trycker in den i mungipan.

"Det var väl inte förväntat heller...morfar var ju inte rik."

När Emil drar upp hummertinan över relingen lutar båten betänkligt och båda männen sätter den ena foten några centimeter åt sidan för att hålla balansen bättre.

"Så...du vill fortsätta?" säger Kapten Karele och drar ut den första hummern med ett nöjt grin. "Din fru påstår motsatsen."

"Lena lyssnar på de andra fruntimren för mycket. Visst är det farligt, men var hittar jag ett så fritt jobb som här? Förresten bad morfar oss att upprätthålla firman, ellerhur?"

"Han var gammal..."

"Men klok som en gammal uggla. Vi kan väl ge det här ett år...eller två?"

"Du brås på mig, det hör jag det. Banken vill ha besked imorgon."

Emil tar ur flera stora humrar och slänger sedan i tinan med ett plask.

"Vi kan byta ställe, ingen ser väl om vi står några meter hit eller dit. Ryssarna är sällan här."

Kaptenen byter sida på pipan, och kisar mot sonen.

"Menar du allvar?"

"Varför inte? Så farligt kan det väl inte vara? Vatten som vatten..."

"Okej, men bara några meter in. Jag fixar det."

Den lilla fiskebåten stävar in i ryskt territorium och slänger ut hummertinor efter sig likt ett pärlband.

"Pappa kolla...där borta...en...en båt."

"Emil, backa in tillbaks där vi var förut. Snabbt."

"Den startar inte. Hon är helt död...helt död."

"Satan, choka henne och var lätt på handen så skall det nog gå. Lugn och fin bara."

"Faan, faan, faan nu kommer de. Helvete."