TEMA Flärd

Denise viftade irriterat mot flugan som korsade över hennes bara ben, och drog i den korta röda spetsklänningen. Hon iakttog siluetten av en man som kom förbi den genomskinliga väggen, och reste sig upp i samma ögonblick dörren öppnades.

"Goddag.", sade han och lyfte på hatten."Är det ni som är Denise den underbara?"

Rodnande mötte hon hans blick och fladdrade lätt med ögonfransarna.

"Ja det är jag, men vad får en man av er rang att söka upp en sådan som mig?"

Han skrattade och förde den tunna vita gardinen åt sidan så att han skulle se henne ordentligt.

"Ryktet har går. Det är många män som vill lägra er vackra kropp."Mannen drog av sig handskarna, och lät dem falla till golvet, sedan smekte han hennes bröst. "Den är av sällan skådat slag."

Denise funderade några sekunder på att slå ifrån sig hans händer, men blundade och försökte tänka på något annat då han lät handen glida nedåt. Hennes lilla familj var fattig och hon försökte hitta ett vettigt jobb, men...att vara vacker är inte alltid att föredra. Ett par grova händer och kraftiga armar hade kanske varit vettigare i Denise fall. Inte en enda kvinna på stan ville ha en sådan juvel i sitt hushåll.

"Hur mycket?", sade mannen och drog av sig de flärdfulla kläderna som fick Denise att tänka på kungar och prinsar. "Räcker tusen?" fortsatte han och drog av sig byxorna.

Hon nickade och lät blicken vila på den tjocka börsen som låg på bordet bredvid. Det hade klingat då han ställde den där så...

Denise sträckte ut sig på sängen där hon hängt vackra pärlor och sidentyger, sedan blundade hon och väntade...

Som vanligt så lät inte David mannen röra mer vid henne, och under stor kalabalik störtade han in och låtsades förfärad.

"Din hora!" skrek han och råkade stöta ner börsen på golvet. "Ditt falska stycke!" fortsatte han och petade in börsen under sängen där brodern snabbt tömde den på pengar. "Här är ringen. Behåll den, sälj den, gör vad du vill med eländet. Jag vill skiljas."

Mannen stod förfärad vid sängen och svettades floder. 

"Du...du...du berättar väl inget? Jag trodde hon var fri."

David hade svårt att hålla sig för skratt när han märkte att mannen pinkat på sig i förskräckelsen, men lyckades ordna till ansiktet och se allvarlig ut.

"Gå bara härifrån...gå...låt mig slippa se er mer.", sade David och puttade ut den andre.

Då dörren stängts ålade en pojke några år yngre än Denise ut under sängen. Han reste sig upp och kramade om henne.

"Syrran du var superb, och vilka ord du slängde dig med. Attans stumpan...jag är djupt imponerad." Han bugade sig för henne och lät handen möta broderns. "Och du är verkligen en begåvning. Idag blev det ett ordentligt byte." Han tog upp börsen och lät penningarna ramla ut på det blodröda överkastet. "Inte illa alls..."

Denise drog på sig en raggsliten klänning och en tröja över det. "Tror ni han kommer tillbaka?"

Bröderna skakade på huvudet.

"Inte en chans. Den mannen var säkert av kunglig börd. Det vittnade om inte annat skjortan om. Vilken sprätt han var. De där spetsarna skulle säkert passat bättre på dig kära syster."

"Hur kommer vi ut?", frågade Denise och samlade ihop alla attiraljer som behövts för spelet.

David nickade mot fönstret. "Vi får klättra. Jag hoppas att vi kan använda det här avstängda hotellrummet snart igen, men vi får inte lämna några spår."

Som svarta siluetter lämnade de rummet via en lång trästege någon glömt utanför fönstret. Först gick David, sedan brodern och Denise.